Rensningen fortsätter

Min utrensning fortsätter, sakta men säkert. För några kvällar sedan ville jag läsa en bok, men boken jag letade efter hittade jag inte. Istället var det just "Rensa i röran" som liksom hoppade ut ur bokhyllan, så jag började läsa den - igen.

De flesta av oss har ju en förmåga att samla på oss allehanda grejer vi inte behöver. Och även om allt det vi köper är saker som vi vill ha och/eller behöver just då, så kommer vi förmodligen inte att behöva eller ens kunna använda dem resten av livet. Men att identifiera och göra sej av med de saker som "gjort sitt" är ju oftare enklare sagt än gjort. Jag har stött på en hel del svårigheter redan, men den här gången tror jag att jag fått en bättre förståelse för varför det är så svårt för mej att slänga vissa saker.

Jag är varken en samlare eller prylfantast, men däremot är jag konflikträdd och rädd för att såra andra. Om jag t.ex. fått något av någon annan vill jag inte göra mej av med det. Tänk vad ledsen personen skulle bli om den visste! (Eller så inte.) Och så tolkar jag ofta saker andra säger väldigt bokstavligt.

Ett klockrent exempel är följande: Sedan jag och min man träffades har jag inte kastat bort en enda bok jag köpt, fastän jag vet att jag förmodligen aldrig kommer att vilja läsa dem igen eller någonsin. Han berättade för många år sedan, att han drömmer om att en dag bo i ett stort hus med flygel och bibliotek och därför ville han inte att jag skulle kasta mina gamla böcker.

Om vi tittar på verkligheten så är vi två sjukpensionärer som bor i en tvåa. Skulle vi någonsin vinna en gigantisk summa pengar och ha råd att köpa oss ett stort hus med plats för ett bibliotek, då kommer jag att köpa böcker att fylla det med. Böcker som intresserar oss och som vi känner en önskan om att läsa. Jag tog upp det här med min man härom kvällen, och han bara skrattade! Han kommer inte ens ihåg att han har sagt något sådant!

När jag nu ska kasta en del saker som jag varit rädd att göra mej av med p.g.a vad nån annan eventuellt skulle kunna tänka så får jag påminna mej själv om att det här är mina saker. Vad jag gör med mina saker är mitt beslut och ingen annans.

Och så finns det en hel del andra typer av saker som kan vara svåra att kasta av andra själ. Saker som jag förknippar med min identitet på nåt sätt, och oftast då den person som jag var förr och inte nu. Ett par fina skor, exempelvis, som jag numer inte klarar av att gå en meter i, för att dom gör ont. Eller en DVD som heter "Kundalini Yoga Warrior Workout". Jag minns de där träningspassen och de var riktigt tuffa att utföra när jag var frisk!

****************

Som av en händelse råkade jag kolla i min gamla blogg, där jag hittade ett inlägg från den 5:e februari 2012. Det var i samband med att vi flyttade och då skrev jag om samma sak som nu. Om min garderob skrev jag följande:

 Det finns olika kategorier av kläder.

*Det finns sådana som jag inte gillar och inte använder.
*Det finns sådana som jag gillar men inte använder!
*Så finns det sådana som jag inte gillar men använder!!
*Dessutom finns det en hel del som jag inte längre kan ha, då jag inte längre har storlek 32.
*Så finns det sådant som är trasigt.

Allting som faller under någon av dessa kategorier ska bort. Varför i hela världen tar man frivilligt på sej kläder man inte gillar?? Snacka om att behandla sej själv som en andra klassens människa. 

Jag har väl upptäckt ungefär samma sak igen, fast nu har jag en hel del kläder i storlek 38, fast jag i själva verket ska ha 34/36. I takt med att jag förändras bör ju garderoben få följa med i förändringen.

Ibland uppstår det andra problem under rensningen... Om det händer som på bilden nedan, exempelvis, så är det bara att vänta tills hon behagar göra nåt annat ;)