Gott Nytt År!!

Vill önska er alla ett Gott Nytt År! 

Delar med mej av lite bilder, först en amaryllis som blommade i vårt köksfönster. Och sedan har vi kissar i sängen! :) Tredje bilden är ett extremt svagt norrsken, det är taget för ett par dagar sedan men det var inte synligt med blotta ögat. Sista bilden är från vår innergård strax före jul.

God Jul!!

Så var det äntligen jul! Vi har haft en tuff december. Blod, svett och tårar har det varit (bokstavligt talat), inte minst när Twinkle blev dålig. Vi vet fortfarande inte vad som orsakade hennes magproblem, men vi hoppas ändå att det värsta är över.

Vi träffade en tredje veterinär på djursjukhuset i måndags. De behövde ta ett nytt blodprov då ett av proverna de tagit innan fastnade på Arlanda på väg till Tyskland för analys. Den nya veterinären verkade mycket duktig och undersökte henne noggrant. Hon sa att vad det än är så verkar det inte akut och hon ser inte sjuk ut. Jag läste förövrigt journalerna - alla undersökningar dom gjort står det "utan anmärkning". Nu vet jag ju av egen erfarenhet att "utan anmärkning" inte nödvändigtvis betyder att inget är fel. Inte heller det faktum att man inte ser sjuk ut... (Hade de här människorna varit läkare hade vi kanske inte ens blivit trodda. Men lyckligtvis var de veterinärer.)

När Twinkle kräktes blod den där tisdagen för två veckor sedan så trodde jag att det var kört, att de inte skulle kunna göra något. Nu har dom förvisso inte kunnat göra så mycket eftersom att dom inte vet vad som orsakade det, men jag hade aldrig vågat hoppats på att hon skulle hämta sej, vilket det verkar som att hon gjort! Det blev den bästa julklappen!

Vill man ha en utmaning såhär till jul kan man försöka få en katt att posera framför kameran! I det här fallet på en fårskinnsfäll framför granen. Dessutom i ett mörkt vardagsrum med ISO 3200 (en utmaning för kameran). Men jag tycker vi fixar det rätt bra, trots allt! :) På den första bilden ser det ut lite som att det fattas en bit päls på tassen, vilket är helt korrekt. Stackars kissen har ju tagit blodprover...

Djursjukhus & julgran

Tänkte titta in här och skriva lite om vad som hänt på senare tid.

Vår kisse, Twinkle, blev sjuk och inlagd på djursjukhuset två nätter för en vecka sedan. Hon har ju haft diarré vid upprepade tillfällen under hösten men veterinären hittade inget fel på henne då. För ca en vecka sedan kräktes hon blod och då åkte vi in med henne akut. Veterinärerna på djursjukhuset har inte heller hittat vad som är orsaken.

Efter två nätter fick hon komma hem igen då de tyckte att de inte kunde göra så mycket mer, annat än att avvakta och se. De hade tydligen svårt att få i henne mat och hoppades att jag skulle lyckas bättre. Förutom att hon åt dåligt där borta så tyckte dom inte att hon verkade jättesjuk, visade inga tecken på smärta. Dessutom hade proverna och undersökningarna inte visat på nåt konkret. (Lever, njurar, bukspottskörtel, ultraljud, röntgen mm)

Första dygnet hon var hemma åt hon inte självmant, hon åt bara direkt ur mina händer - inte ur skålen. Men sedan verkade hon få tillbaka aptiten och sedan har hon ätit bra. Och hon har inte kräkts något mer, peppar peppar. Imorgon ska vi dock tillbaka och ta ytterligare ett prov.

 

På bilden ovan är hon precis hemkommen från djursjukhuset.


Här kommer en bild från en del av årets julgran som vi klädde igår! Vi (eller jag) valde att köpa en kungsgran i år, vi har aldrig haft det förut. Tidigare har vi haft rödgran, och jag har varit allergisk hela julen. Men än så länge känner jag inte av nåt av den här granen, jag fick inga utslag av att klä den och den barrar nästan inget.

Tänkte skriva lite mer om julen hos oss, men det får bli en annan dag.

Nu är det klart...

Brevet från Försäkringskassan kom förra veckan och nu är jag officiellt "sjukpensionär".

Att öppna brevet var nog det läskigaste jag gjort i hela mitt liv. Flera gånger läste jag den första raden, "Försäkringskassan beviljar dej hel sjukersättning...", och varenda gång jag läste stod det samma sak. Det tog ett tag för det att sjunka in.

Jag förstår nu att jag varit ett nervvrak inombords av oro för framtiden i flera veckor, kanske månader. Allt för ofta har jag läst om andra, svårt sjuka människor, som nekas sjukersättning.

Flera gånger har jag läst brevet nu. Både min man och min mamma har läst brevet och fått intyga mej om att texten som står där inte på något mystiskt sätt suddats ut och bytts ut mot något annat. (Ja, jag vet att jag är galen.)

Men vilken fantastisk känsla att veta att nu behöver jag inte oroa mej mer över det här nåt mer. Även om vi inte direkt blir rika, så kommer vi att klara oss.


Och så till nåt helt annat.

Idag kände jag lite julstämning! Trots att snön lyser med sin frånvaro och utanför fönstret är det bara en grå dimma.

Vi åkte iväg för att köpa en mikrovågsugn (som vi pratat om att göra i några år nu) och passade på att åka förbi PMU (second chance) där de hade börjat sälja julsaker. Vi fikade och jag köpte en gammal julgransbelysning från Osram.

Ikväll har jag suttit och tittat på julgranar på Pinterest. Jag såg en del bilder på granar utomhus, med belysning, och tänkte: "va coolt det skulle ha varit om det hade varit en julgran med norrsken i bakgrunden!". Nu är det ju så att great minds think alike, så jag är aldrig först med att komma på nåt. Det dök nämligen upp just en sån bild lite senare!

En sån här bild vill jag ta! Fast kanske med lite mer neutral julgransbelysning och låta norrskenet stå för färgerna. Bilden ovan kommer härifrån.

Förkyld & mer norrsken

Nu var det riktigt längesen jag skrev nåt här! Jag åkte på en ordentlig förkylning och min man och jag sitter hemma och hostar ikapp.

Nåt Halloweenfirande blev det inte i år (heller), inte ens en pumpa! Bara en glittrig girlang med spindlar i fönstret och en massa vampyr-TV.

Däremot tänkte jag visa lite "gamla" norrskensbilder, som togs för några veckor sedan. Vi hade åkt ut till en liten fisketjärn, där vi satt och hoppades på att få se nåt spännande. Och det fick vi! En sådan kväll är något man kan leva på länge!

Förövrigt så känner jag inte för att skriva så mycket nu, så bilderna får tala för sej. Och så får jag väl skriva sen, när jag känner för det.

Norrsken, spöken & norrskensspöken

Ja, det är väl ungefär det jag fördriver tiden med dessa dagar. Idag har jag redigerat norrskensbilder och sett spök-TV. Jag har sett alla avsnitt av Det Okända, Supernatural, True Blood med mera. Ok, kanske inte alla avsnitt just de här dagarna, men en himla massa. Och det mesta har jag sett förut.

Jag hittade en norrskensbild som togs på stugan för ungefär en månad sedan. När jag och min man satt och tittade på bilderna så såg vi båda samma sak...ser ni vad vi såg? :)

Jag har mer på lager som ligger och väntar på sortering och redigering. Bara det att jag sitter väldigt lite med datorn just nu, det är helt enkelt en sådan period. Idag har jag öppnat Lightroom och pysslat på lite, men annars har det varit lite av den varan. (Jag måste tyvärr erkänna att det gjort underverk för händer och handleder att skippa datorn.)


Men...det kommer mera :)

Förresten, jag läste på pinterest att man inte ska vinka åt norrskenet. Då kan man bli bortförd av det, eller nåt sånt ;)

Vilken vecka!!!

Jag har inte öppnat min dator nästan alls under veckan som gått. Jag har kollat FB på mobilen, men inte mycket mer än så. Det har hänt så mycket. Både roligt och mindre roligt. Men idag ska jag skriva om det som varit roligt.

I fredags fyllde jag 30, att bli äldre i sej är väl inte särskilt kul men jag hade en jättefin dag med besök av familj och vänner. Och jättefina presenter har jag fått!!

Igår hände också något roligt och oväntat. Jag blev "kidnappad" av en kompis och vi åkte ut en liten bit utanför stan och alla stadsljus, med varma kläder, kamera, stativ och en campingstol som jag kunde ligga i! Det vi fick se var spektakulärt. Och en del av det lyckades jag fånga på bild.

Att sitta/ligga i en sån där stol och ha kamerastativet stående bredvid på lagom höjd funkade rätt bra, förutom när stativet välte och jag fick kameran i huvudet!! Det var ju nästan skickligt att lyckas med det, men det var ju tur att den inte ramlade i marken istället. :)

Vi blev inte borta så länge, norrsken brukar ju vara korta men ibland intensiva. Men så häftigt, jag trodde aldrig att jag skulle kunna se och fota norrsken här i stan.

Idag ligger jag och vilar, och det kommer jag nog att göra resten av veckan.

Här kommer det lite födelsedagsrelaterade bilder...

Tårtfyrverkeri!

Blommor...

Och en av de presenter jag fick! En julkyrka - en sådan som jag suttit och sneglat på på Tradera i ett par år nu. Jag hade en sådan när jag var liten, och den spelar Stilla Natt.

Idag gör jag som katten...

Blodmåne

Att ta sej ut igår/inatt/imorse var inte ett alternativ. Men jag hade tur för vårt sovrumsfönster vetter mot sydväst, så månen gick att se därifrån och jag hade ändå inte ro i kroppen att sova. De här bilderna är alltså tagna medan jag sitter på sängkanten, genom ett stängt fönster. De är inte så fantastiska, inte särskilt skarpa. Men det var häftigt att få uppleva. Tyvärr kostade det, alldeles för mycket känns det som idag...

 

Uppdatering:

Lite fler bilder, från innan månen blev röd.

Jag är så arg på mej själv just nu...

Ok, dags för veckans gnäll...

Skrev ju förut att det varit tungt med förvärrade ME-symptom mm, men i torsdags mådde jag bättre. Jag har ju sjungit i kör, till och från. Senaste halvåret har det bara varit från, men i torsdags tänkte jag att jag skulle följa med på en övning för första gången på hur länge som helst. När jag väl är där måste jag se till att stå upp så lite som möjligt och absolut inte klappa i händerna, fast alla andra gör det. Trots att jag var väldigt smärtpåverkad och hade riktigt svårt att koncentrera mej när jag var där så gick det ok. Tills det var dags att flytta på bänkarna.

De flesta i kören, typ 90% eller mer, känner inte mej eller mina handikapp. Det var dessutom en massa nytt folk. När bänkarna skulle flyttas hade jag ställt mej upp för att fylla på vatten i min kopp (eller nåt sånt). precis då passerade jag en bänk som skulle flyttas och det stod en ny kille vid andra sidan. "Vi flyttar bänken!" ropade han. Vad skulle jag ha gjort?? Skrika över hela rummet att "nej, jag kan inte skjuta på en liten bänk som inte ens är tung"?? Så jag tog ett djupt andetag, tog tag i bänken med höger arm (hade ju koppen i min vänstra) och drog.

Nånting hände i mitt högra skulderblad. Det låste sej, snart började det göra ont att andas, och dagen efter hade jag nackspärr from hell. Då tänkte jag att det är nog bäst att jag går upp och rör på mej, så jag får lite blodcirkulation, med det fick tyvärr motsatt effekt. Jag har haft nackspärr förr, men det här tar priset. Jag kan inte titta upp, inte titta ner, inte till höger, inte till vänster. Kan inte ens sträcka ut ryggen. Jag har försökt hitta en position att halvsitta i som inte gör pissont, men att sitta i samma position 24/7 är gode smärtsamt också. Och varje gång jag försöker vända mej.... Kan inte göra ett piss här hemma.

Idag är det bättre än igårkväll på ett sätt. Jag kan använda händerna och armarna utan att det gör särskilt ont. Jag kan också röra på huvudet lite mer. Men värken har nu spridit sej, från höger sida till vänster och ända ner i ländryggen. Och jag känner mej febrig igen. Och yr.

Jag är fruktansvärt arg på mej själv just nu. Det här är nog ett av mina största dilemman när jag väl tar mej ut bland folk. Hur löjligt låter det inte att säga att man inte kan hjälpa till att flytta på en bänk?

Förövrigt så hatar jag att berätta för främlingar (eller ytligt bekanta) om mina handikapp.
1. Ingen vill veta. 2. Om jag berättar ändå så blir de flesta obekväma, vet inte vad de ska säga. Andra kanske rycker på axlarna och säger att "men nu har du ju i alla fall fritid". Om det är det här som kallas fritid, att inte kunna röra sej eller att bara vilja gråta av smärta, så har jag en himla massa fritid just nu. Men jag byter gärna.

Som tur var så lagade mamma mat åt oss igår och idag så får min man serva mej. Hoppas verkligen att jag lär mej nåt av det här och lyckas komma på en strategi för att hantera sånna här situationer i framtiden. Som t.ex. att säga nej till att flytta på bänkar. Men nu måste jag vila armarna...

Tunga dagar - för både mej och katten!

Nu har det varit (och är) ett par tunga dagar, med feberfrossa, halsont, ledvärk (mer än vanligt) huvudvärk etc. Jag fattar inte, såhär ska det inte kännas den här årstiden. Sommaren och hösten ska jag ju vara piggare än såhär. En vanlig vår- eller vinterdag är ju det här normalt, men jag har nog sådana här perioder året runt fast jag kanske inte minns att det är såhär ibland. Berodde det på att jag var på Coop för några dagar sedan fast jag egentligen kände att jag inte orkade?

Jag är inte förkyld, har faktiskt börjat lära mej att känna skillnad på äkta och "falska" förkylningar/influensor.

Känner mej ändå klar i huvudet. Har tittat på tv, sett en dokumentär om slukhål, en om TV-serien Bron och nu är det nåt om en veterinär. Jag funderar på om det kan vara norrsken ute och om det i så fall går att se, men orkar inte kolla.

Twinkle har det också tufft. Så länge jag ligger i vardagsrummet går det bra, men ligger jag i sovrummet så skriker hon. När jag verkligen behöver vila så måste jag stänga in mej med öronproppar. Då får hon panik och skriker, även om min man är uppe. Så hon gillar inte att jag vilar dagtid eller om jag ligger för länge på morgonen. Men går jag upp och lägger mej i vardagsrummet är hon tyst och nöjd. När jag är instängd och har öronproppar går det ju bra för mej, men jag är rädd att grannarna ska tro att jag misshandlar katten!

Vi fick förresten Twinkles provsvar för ett tag sedan, men det tog ganska lång tid. I vilket fall som helst så har dom inte hittat något som ger anledning till oro, sa dom. Hon hade lite lätt förhöjda blodfetter, men det var väldigt lite. Så nu har vi uteslutit allt som dom tyckte behövde kollas upp. Varför hon varit lös i magen vet vi inte, men det är ju inte hela tiden, bara ibland. De tyckte att vi vid tillfälle kunde komma tillbaka och diskutera kosttillskott.

Här kommer en bild från i påskas, då jag placerat ett påskägg under hennes huvud. Och hon ligger kvar!! 

Influensavaccin - ta eller inte ta? Det är frågan....

Så, då är vi tillbaka i stan sedan några dagar tillbaka. Och försöker komma tillbaka till nån slags vardag. Jag har verkligen dragit ut på att flytta hem igen (från stugan) för det är som att erkänna att sommaren är slut.

Nu så har lågtrycken och septemberregnet tagit fart ordentligt. På ett sätt är det ganska skönt, det innebär vila och att inte behöva jaga norrsken på ett tag ;) Men det känns ändå som att det är fullt upp. Jag försöker ta mej an all tvätt som legat och väntat och tvättmaskinen går varm.

Men, eftersom att hösten är här så kommer snart även influensorna. Något jag gått och grubblat på är det här med influensavaccin. Ta eller inte ta? De senaste åren har jag vaccinerat mej, trots att så många avråder från vaccin på grund av dess risker. Det finns för- och motargument. (Mer om detta senare i inlägget.)

Jag har, så länge jag kan minnas, alltid drabbats av de flesta influensor som gått. Ofta flera stycken per år. Och jag har blivit riktigt dålig varenda gång. Man har tänkt att, jamen nu har jag ju haft det här, nu har väl immunförsvaret fått känna på den här också, så kanske jag till nästa år byggt upp lite immunitet. Men nej, inte det. Har alltid haft hög sjukfrånvaro på grund av detta i skolan.

Jag har tidigare varit lite emot vaccin, så när svininfluensan kom så vaccinerade jag mej naturligtvis inte. Jag fick istället svininfluensan, och ca två veckor efter svininfluensan fick jag nästa influensa, den vanliga säsongsinfluensan. Efter det hämtade jag mej aldrig, och jag kunde inte längre klara av mina studier. Jag trodde jag var "utbränd" eller nåt, tänkte jag skulle testa jobba ett tag. Gick inte heller så bra. Och med tiden, ju mer jag pressade mej själv till att orka vardagen, desto värre och märkligare symptom fick jag. Ju mer jag pressade, desto sämre blev jag. Jag hade fått ME, men det skulle dröja ytterligare några år innan jag ens visste vad ME var. Jag hade också fått astma och när nästa influensa kom så slutade det på akuten, där jag fick andas kortisongas. Efter det har jag vaccinerat mej varje år.

(Såhär i efterhand har jag fått anledning att misstänka att ME:n faktiskt hängt med i en lindrigare form ända sedan 12-årsåldern då jag hade körtelfeber, men mer om det nån annan gång.)

Första året jag tog vaccin fick jag ändå en influensa till. Men efter det har jag varit influensafri. Det jag minns från de influensor jag hade efter det jag blev sjuk är att de var riktigt svåra, och påverkade allmäntillståndet under lång tid. Så att slippa influensorna har varit en lättnad. Att vara ordentligt sjuk i influensa nån gång då och då, kanske inte är så farligt kan man tycka - om man får vara frisk där emellan.

Jag slängde ut frågan i en FB-grupp. Tar ni vaccin eller inte? Verkar som att majoriteten inte gör det på grund av diverse risker. Bland annat så innehåller det tydligen aluminium och annat ohälsosamt och det har biverkningar. Jag vet att det har biverkningar (som alla andra läkemedel) men jag är inte införstådd i vad dessa biverkningar är, hur vanliga de är eller hur väldokumenterade det är. Det är sådant jag borde kolla upp. Men som sagt, liksom alla läkemedel har biverkningar, kan man ju räkna med att vaccin också har det.

Jag behöver ha bättre kunskap om det här för att, på ett adekvat sätt, kunna väga nyttan mot riskerna. Har fått lite tips på var jag ska kolla. Och jag anser inte heller att friska människor ska springa omkring och vaccinera sej, för en fullt frisk människa med ett fungerande immunförsvar brukar oftast inte sluta som kroniskt sjuk (eller värre) på grund av en vanlig flunsa. Däremot finns det en del som blivit det på grund av pandemrix, men det här gäller ju det vanliga säsongsvaccinet.

Fototriss - Sällskap

Dessa två har inte bara varit sällskap till oss, utan även varit varandras sällskap i närmare 12 år nu.

Tyvärr har det blivit svårare att ha dem tillsammans på senare tid, på grund av att de behöver olika foder. Äter den ena av den andras mat blir hon förstoppad, och äter den andra av den enas mat så blir det....motsatsen till förstoppning, om man säger så.

Som jag kanske nämnt förut så har vi numer delat på dem, Kitty bor hos mamma och Twinkle hos mej. Fast de träffas ändå och nu under sommaren har de fått vara tillsammans på stugan. Men man märker på dem att de är vana att vara tillsammans och att de ger varandra stimulans. Även om minerna inte alltid ser jätteglada ut när de konkurrerar om samma liggplatser ;)

På bilden ovan verkade de vara lite osams om vem som skulle få ligga överst. Vad gäller möbeln de har så var det nämligen så att vi upptäckte att de bara ville vässa klorna på vår hallmatta. Så mamma byggde en kattmöbel och klädde in den i samma material som mattan! Som ni ser är den välanvänd!

Mer norrsken

Tänkte jag skulle visa lite mer bilder jag tagit på himlen under veckan som varit. Det blev inga fler norrskensbilder i gårkväll eller i förrgår. Eller jo, jag fångade ett i förrgår som var lite skumt.

Här kommer de som var under veckan:

(jag minns inte exakt vilka jag visat hittills, så om det råkar bli repris på nån bild så var det inte min avsikt.)

Det vanligaste är ju att norrsken är grönt, men med de här bilderna har jag kunnat visa att de även kan vara exempelvis lila och vita! I förra inlägget ser man att de kan vara gula också. Fast de kan vara vilken färg som helst. De här norrskenet som jag visar nu var dock väldigt svagt i verkligheten, det syntes mest som ett svagt skimmer på himlen så jag har fått förstärka färgerna som var i Lightroom.

Sen, fram mot helgen, i takt med att jag började känna mej riktigt sliten, så var det som att norrskenen började avta. Och jag vet inte hur det sett ut efter midnatt för då har jag sovit. Och efter midnatt är det knappt nån idé att kolla heller, för då är det i regel väldigt mycket dimma så det syns inte så mycket då.

I förrgår (lördag) så gick jag ut en kort stund för att kolla. Det var inga norrsken, men stjärnklart!

Senare när vi skulle gå och lägga oss och det var alldeles dimmigt så dyker det upp ett stort ljussken på himlen, nästan lite X-files stämning blev det!

Igår kväll blev det däremot inget. Jag gick och la mej ovanligt tidigt, då kroppen kändes som att den blivit misshandlad med ett baseballträ eller nåt. Så hela norrskensgrejen har nog tagit ut sin rätt, men det var det värt! :)