Jag har fått en tidig 31-årspresent, nämligen ett vidvinkelobjektiv att fota norrsken med! Tyvärr har vi inte haft något norrsken på ett tag, eller så har vi det men det har varit för mulet för att man ska kunna se det. Det känns lite frustrerande, här sitter jag, i en stuga långt ifrån alla stadsljus med ett nytt vidvinkelobjektiv, och så kommer det inget. Eller så är det för mulet för att man ska kunna se nåt.
I brist på norrsken så fick Kitty vara modell när jag testade det nya objektivet.
Kvällen när det var fullmåne fotade jag dimmorna, i ljuset av fullmånen (med mitt gamla objektiv, för jag hade inte hunnit få mitt nya då).
De här dimmorna blev så småningom tjockare och kom närmare och närmare. Det som syns på bilderna här är utsikten från vår altan, och när dimmorna har kommit "hela vägen fram" så ser man inte att man har en älv framför sej. Man ser inte ens träden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar