Så var det dags igen...

Jag vet att jag inte skrivit mycket på senare tid, och när man skrollar igenom de senaste inläggen är det väldigt mycket som handlar om min katt Twinkle. Nu är det dags igen.

Hon är en birma på 12,5 år och hälsan har börjat strula ordentligt för henne det senaste året. Jag märkte förra veckan att hennes högra öga var lite svullet och det "tredje ögonlocket" (en hinna i den inre ögonvrån) faller fram en bit över ögat. Veterinären konstaterade också att det högra ögat hade ett ökat tryck (dom mätte trycket i ögonen).

Dom misstänkte att det skulle kunna bero på antingen en rotspettsabcess eller en hjärntumör. Hjärntumör, det är ju liksom ordet man aldrig vill höra när man är hos veterinären. Eller ja, det är väl ett av dem.

Vi fick kortison, antibiotika, magsårsmedicin (mot biverkningar från de andra medicinerna) och ögondroppar för att minska trycket i ögat. På återbesöket hos veterinären igår konstaterades det som jag också sett - medicinerna verkar inte hjälpa. Det har inte blivit sämre, men det har inte blivit bättre heller. Mycket talar för att det kan handla om en tumör, men vi vet inte säkert. På fredag ska vi därför göra en datortomografi på henne och tills vidare fortsätta med behandlingen tills veterinären säger annorlunda.

Det här är verkligen inte kul. Vissa dagar är medicineringen en kamp, andra dagar går det bättre. Och att se att den inte ger den effekt man hoppats på, och det känns inte särskilt hoppfullt över lag.

Jag ville lägga ut lite bilder också, men det går inte just nu. Internetuppkopplingen är inte den bästa idag, antar jag, med storm och allt.