Det blir nog jalapeno och habanero i år :)

Har precis skolat om årets första jalapeno plantor! :) 

Mitt intresse för att odla och fröså saker kommer från tiden då jag gick en folkhögskoleutbildning som hette Naturens Medicin utanför Bålsta. Kursen handlade, som namnet antyder, om naturmedicin, örtmedicin och alternativa behandlingsmetoder. När jag kom hem därifrån så var jag jätteinspirerad att börja odla egna medicinalväxter, kryddor och örter. Och det gjorde jag ett tag också, men sen blev jag sjuk och orkade inte riktigt ta hand om några örter. Men vad jag upptäckte var att jag tyckte att det var roligare att så och odla grönsaker. Och enklare. 

Särskilt roligt är att så jalapeno av nån anledning, trots att jag själv inte tål stark mat. 😂 Ibland undrar jag om det är nåt fel på mej som tycker att det är roligt att odla saker som jag själv inte tål och inte ens kan smaka på! 😂 Därför har jag i år sått två sorters Habanero utan hetta (eller bara mild hetta) så det ska bli spännande att se hur det går med dem. Båda sorterna är gula, och såhär i efterhand undrar jag hur jag tänkte när jag valde två gula sorter. Jag kunde ju exempelvis ha tagit en gul och en röd?! Jaja, nu blev det så i alla fall.

Här är en jalapeno som jag sådde ifjol, som jag övervintrat i köksfönstret. Vi kommer att få en riktigt tidig första jalapeno skörd i år, som det ser ut. När jag odlat Jalapeno ifjol och tidigare år, så har jag lagt in dem. Problemet med det är att vi fått mer skörd än vad min man hunnit äta upp och mer än vad jag orkat ta hand om. Därför tänkte jag i år testa att syra dem och sedan göra sås på syrad chili. Det ska tydligen hålla mycket längre än om man bara lägger in dem som jag gjort. 

Såhär kan det se ut...

Och föresten, jag har hört att ibland så försvinner kommentarerna när man ska publicera dem. Så den som vill kommentera, kopiera gärna det ni skrivit innan ni trycker på "Publicera", så kan ni försöka igen om det skulle försvinna. 

Dags att blogga igen! :)

Tänkte att det var dags att göra ett nytt försök att blogga! Jag har ju alltid varit något av en periodare, och nu är det några år sen sist. Sen sist jag skrev här så har min hälsa stabiliserat sej en aning. Jag har inte blivit bättre, men jag har inte blivit sämre heller. Jag tror att jag börjat lära känna min kropp och mina gränser bättre. Och så har jag en del redskap som hjälper mej att lyssna till mej själv och min kropp och må så bra som möjligt trots mina sjukdomar och de begränsningar som följer med dessa. Jag mediterar, "tränar" medicinsk yoga och använder mej av Reiki. Jag tänker att jag så småningom ska skriva lite mer om detta.

I skrivandets stund så har jag åkt på en förkylning (och ja, jag kommer väl snart att skriva nåt argt om människor som åker hemifrån trots att de är sjuka och smittar ner andra 😷). Vi har också haft det ganska livat här de senaste veckorna på grund av att vi håller på att få nya balkonger. Jag längtar verkligen att få börja använda den nya balkongen när den är klar! Den blir större än vår förra och inglasad, så jag har tänkt odla tomater och chili på balkongen i sommar. Men allt oljud börjar ta ut sin rätt. Det är en sak att det lever om när de borrar och så, men det har spelats polsk dansmusik från klockan 7 på morgonen till klockan sju på kvällarna vissa dagar. Så jag längtar verkligen tills bygget är klart! Och jag tror att jag kommer att trivas mycket bra på vår nya balkong. 😊

Förövrigt så har jag idag, i samarbete med Balco, haft sönder vår sista markis. Solen låg på, det var varmt och jag fällde ned markisen i köket. Sen fastnade den i deras byggställning och gick sönder, så Balcosnubbarna fick ta ned den. När vi flyttade hit så fanns det tre markiser, nu har vi inga för jag har haft sönder alla (förutom en som försvann när gamla balkongen försvann). Markisen som gick sönder idag har dessutom gått sönder förut, men förra gången gick den att laga. Den här gången var den bortom all räddning! Jag tror att våran vaktmästare kommer att minnas mej som hon som hade sönder alla markiser 😂😆

Jag fotar inte så jättemycket nuförtiden. Men ibland så! Här har vi ett litet norrsken i januari. Det är det enda norrskenet jag fotat den här vintern.

Födelsedag, norrsken & Instagram

I förrgår fyllde jag år, vi hade ett lugnt firande endast med familjen, vilket var jätteskönt för jag har som inte varit i toppform under veckan som varit. Senare på kvällen hade jag egentligen bara tänkt vila och göra en tidig kväll. Problemet var att när jag skulle gå och lägga mej råkade jag titta upp mot himlen och såg att det började bli norrsken! (Enligt norrskenssidan så skulle det ju inte vara nåt märkvärdigt norrsken den kvällen.) Så jag och maken klädde oss och gick ner mot vägen för att kolla lite. Och precis då blossar det upp, ett av de kraftigaste norrsken jag sett! Galet.

Svårt att fota var det oxå. Jag måste hinna anpassa inställningarna i kameran till norrskenets styrka. Och jag kände sedan när jag redigerade bilderna att det är relativt enkelt att få nåt som ser lite halvmesigt ut i verkligheten att se skitcoolt ut på bild. Men att få kameran att göra nånting som ser så mäktigt ut i verkligheten rättvisa, det är svårare. Men några bilder fick jag med mej som såg okej ut.

Nyligen så skaffade jag mej ett instagramkonto och passade på att lägga ut några av bilderna där. Och kort efter det så ser jag att en nyhetssite som heter The Local (med svenska nyheter på engelska) har lånat min instagrambild!

Seven stunning Northern Lights snaps from Sweden

Här kommer några bilder som togs den 2:a oktober...

Norrsken och ME funkar dåligt ihop

Kan börja med att skriva att igår var en tung dag, efter några nätter med svår sömnbrist. Spenderade mest hela dagen liggande. Det var även riktigt dåligt väder, regnade mest hela dan och enligt väderprognoserna skulle det vara mulet hela kvällen, så jag hade inga förhoppningar om att komma ut och se nåt norrsken. Men precis innan jag skulle lägga mej för kvällen så såg jag att det klarnat upp och då skyndade jag mej ut med kameran!

Var inte ute så länge, stativet tjorvade och jag har inte riktigt hunnit lära känna mitt nya objektiv. Men några bilder fick jag ändå!

Och idag mådde jag ännu sämre än igår. Det var väl inte helt oväntat men jag var nog inte beredd på att det skulle bli så illa som det varit idag, jag var ju bara ute i typ 20 minuter igår... Så jag har mest bara legat idag oxå, men lyckades redigera några bilder från igår.

Idag har det tokregnet ända sedan efter lunch, och ikväll ser det inte ut att klarna upp. Vilket känns rätt skönt faktiskt. Tack vare regnet kan jag vila ikväll, trots att jag vet att det finns chans för norrsken. Norrsken och ME är ingen bra kombo, känns det som just nu. Problemet är ju att jag kan liksom inte låta bli när jag har chansen att gå ut och fota! Det är nästan lite tvångsmässigt och definitivt beroendeframkallande ;) Och så vet jag ju att vi ska flytta hem till stan nästa vecka, och där är det inte så sätt att ta sej ut och fota.

#MillionsMissing

Idag har vi deltagit i manifestationen Millions Missing, genom att visa en bild på våra tomma skor på sociala medier. Såhär skriver RME - Riksföreningen för ME-patienter i sitt event "Ta av dej skorna och ta en bild":

……………………………………………………………………...
Idag deltar jag i #millionsmissing för att stödja alla ME/CFS-drabbade vars skor står tomma för att ägarna är för sjuka för att slita på dem.
Ge gärna en gåva till forskningen via patientföreningen RME:
Bankgiro: 136-7481
Swish: 123 056 33 95
#svmecfs
………………………………………………………………………

Manifestationen #MillionsMissing är tillägnad miljontals människor som saknas på sina arbeten, i sina skolor, i sina sociala liv och familjer på grund av sjukdomen ME/CFS som ger många funktionsnedsättande symptom. Samtidigt saknas miljontals kronor till forskning och utbildning. Och det saknas miljontals läkare som behövs för att diagnostisera och hjälpa patienter att hantera sin sjukdom.

Tiotusentals svenskar saknas i sina egna liv. En fjärdedel av alla drabbade är alltför sjuka för att lämna hemmet och många av dem kan aldrig lämna sina sängar. Människor med allvarlig ME/CFS har en livskvalitet som har jämförts med cancerdrabbade som går igenom kemoterapi eller AIDS-sjuka i slutskedet. Vi med ME/CFS lever vanligtvis med dessa förutsättningar i årtionden.

Vem som helst kan drabbas av ME/CFS oavsett ålder, kön, klass eller hudfärg. Sjukdomen kan komma plötsligt och förvärras utan förvarning. Inte ens de lindrigast sjuka av oss är friska nog för att kunna protestera mot bristen på finansiering, medicinsk utbildning och forskning.

Vi behöver din hjälp och hoppas att du vill delta den 27/9.

Tidig födelsedagspresent & dimma

Jag har fått en tidig 31-årspresent, nämligen ett vidvinkelobjektiv att fota norrsken med! Tyvärr har vi inte haft något norrsken på ett tag, eller så har vi det men det har varit för mulet för att man ska kunna se det. Det känns lite frustrerande, här sitter jag, i en stuga långt ifrån alla stadsljus med ett nytt vidvinkelobjektiv, och så kommer det inget. Eller så är det för mulet för att man ska kunna se nåt.

I brist på norrsken så fick Kitty vara modell när jag testade det nya objektivet.

Kvällen när det var fullmåne fotade jag dimmorna, i ljuset av fullmånen (med mitt gamla objektiv, för jag hade inte hunnit få mitt nya då).

De här dimmorna blev så småningom tjockare och kom närmare och närmare. Det som syns på bilderna här är utsikten från vår altan, och när dimmorna har kommit "hela vägen fram" så ser man inte att man har en älv framför sej. Man ser inte ens träden.

Glädjande nyhet!

Jag tänkte i det här inlägget skriva om en glädjande nyhet, nämligen en studie om ME som publicerats nyligen. Forskare har hittat avvikande markörer i blodplasman hos ME-sjuka:

"Tack vare ny teknologi inom metabolomik, studiet av ämnesomsättningens biokemiska avtryck på cellnivå, har forskare från University of California, San Diego (UCSD) identifierat en potentiell biomarkör för sjukdomen. En avvikande biokemisk signatur i blodplasman särskiljer ME/CFS-sjuka från friska personer med hög säkerhet. Resultaten tyder på att ME/CFS är ett hypometabolt sjukdomstillstånd med kraftigt nedsatt ämnesomsättningshastighet och energiproduktion. Tillståndet har likheter med en slags skyddande dvala, så kallad dauer, som vissa maskar och insekter försätts i för att överleva livshotande miljöpåverkan."

Källa: https://www.mynewsdesk.com/se/pressreleases/banbrytande-studie-ger-svar-om-svaar-sjukdom-1545867

Det här är mycket glädjande, för det ger hopp om att enklare kunna ställa en säker ME-diagnos i framtiden och kanske, kanske en vacker dag hitta en behandling som fungerar. Men det är långt kvar, studien måste upprepas, av andra forskare och i större skala.

En studie är redan på G, av Open Medicine Foundation med dr Ron Davis i spetsen. 

Här kan man donera pengar till forskningen: End ME/CFS Project

Och här är en länk till själva studien.