Påsk hos mej

Nu har påskveckan börjat! Ni som känner mej vet ju att jag är barnsligt förtjust i alla högtider, men efter några tunga vintermånader så är påsken extra efterlängtad i år!

Jag älskar påskliljor, tyvärr är mina överblommade nu. Men jag ska nog lyckas hitta fler innan påsken är över!

Idag har jag tänkt försöka gå emot fysikens lagar och gå ut och leta fler påsk- och vårmotiv.

 

Gammalt påskkort från The Graphics Fairy .

Fototriss - Fåglar

Denna vecka har jag tagit mina bilder från sommaren/hösten 2014.

På bilden ovan är en av medlemmarna i falkfamiljen som bodde på mina föräldrars stugtomt förra sommaren. Det var kul att få se dem, men lite nervöst att låta katterna vara ute... 

Höna eller ägg? I en äggkartong... :)

Talgoxe, också på stugtomten.

En god natt

Igår hade jag en bra dag. Inget illamående, ingen frossa, ingen överdriven smärta och måttlig fatigue. Jag mådde inte som jag gjorde när jag var frisk, men ungefär som jag gör en helt vanlig dag i juli då jag inte har överansträngt mej på ett tag. Jag hade en sådan dag för några veckor sedan också. Därför frågade jag mej själv vad jag hade gjort/vad som varit annorlunda dessa dagar. Var det något jag gjort/inte gjort dagen/dagarna innan? Nåt jag ätit/inte ätit? Vädret?

None of the above! Vad dessa dagar hade gemensamt var att jag under natten lyckats sova mer än fyra timmar i sträck. Sömnen verkar alltså vara A och O för mitt allmäntillstånd.

Men att sova gott är lättare sagt än gjort med ME. I början av min sjukdom så sov jag runt 16 timmar per dygn, utan att känna mej utvilad. Men med tiden började jag sova mindre och mindre, och fick istället mer och mer märkliga symptom. Nu kanske jag sover ca 6-7 timmar per dygn, men vaknar varannan timme. Jag vaknar när grannen går och lägger sej, när grannen går på toa, om någon kör förbi vårt hus, när grannen åker till jobbet etc. Och jag är fortfarande inte utvilad på morgonen.

Vad jag tänker börja med är att köpa riktiga mörkläggningsgardiner och bättre öronproppar. Med dom jag har just nu hör jag ändå när grannen går på toa. Det finns ett annat par som släpper igenom mindre ljud men när jag använder dem vaknar jag med ont i öronen... Kanske jag till och med bör överväga att gjuta personliga öronproppar??

Jag har också köpt en bok som heter "En perfekt natt: varför du sover och hur du gör det bättre", av Björn Hedensjö. (Ska läsa den så fort jag läst ut den bok jag läser nu.) Jag köpte den inte för att jag trodde att jag skulle lära mej att sova som en normal människa, i första hand. Det var främst för att jag är sjukt fascinerad av vår biologiska klocka. Och jag är fullt medveten om att min kanske inte riktigt tickar som den ska. Men bäst som det är så finns det kanske något som jag ännu inte testat eller tänkt på.


Och från det ena till det andra... Imorgon firar vi Earth Hour!

Go natt! :)

Trötthet ur ett annat perspektiv

Igår morse när jag hade förflyttat mej från sängen till soffan för att äta min frukost slog jag på TV:n. Det var Malou Efter Tio på TV4. Programmet började med ett inslag om vårtrötthet. Nu tittar jag inte på den här typen av TV särskilt ofta, men det känns som att var och varannan gång jag gör det så handlar det om just trötthet. På våren, på hösten och på vintern. Och det gör mej så himla trött!

Missförstå mej rätt nu. Jag förstår mycket väl att "friska" människor också blir trötta. Jag förstår att D-vitaminbrist är ett allvarligt problem som på sikt kanske kan leda till allvarligare tillstånd. Det finns även andra faktorer som stress, sömnbrist, med mera, som kan ge trötthet hos i övrigt friska människor, och dessa ska heller inte negligeras. Det verkar också som att de flesta människor, som lever i dagens samhälle, har väldigt höga krav på sej att orka med allt möjligt som våra kroppar (och psyken) egentligen inte är gjorda för. Kanske är det en bidragande orsak till att så många faktiskt blir sjuka idag.

Jag är bara så leds på att höra fullt fungerande människor klaga över sin trötthet. Det är som om jag skulle gå till en person som led utav svår fetma och gnälla över mina tre extra kilon. Och ju sämre jag mår, desto mer retar jag mej på dessa "trötta" människor, som åker iväg till sina heltidsjobb, tränar sina tre pass i veckan och sedan lägger ut sina bilder på Facebook där de skålar och festar med sina vänner.

Alla har vi olika perspektiv på det här med trötthet. På senare tid har jag surfat mycket på nätet och läst en hel del bloggar. Det har fått mej att inse att det hade kunnat vara så mycket värre för mej också. Det finns så många som är mycket sjukare än vad jag är. Även om jag i perioder är mer eller mindre bunden till mitt hem så är jag inte sängliggande 24/7. Jag kan sköta min egen hygien. Jag kan läsa, skriva och se på TV. När jag mår bättre kan jag till och med umgås med vänner, dock inte lika ofta som jag skulle vilja, men ändå. Alla kan inte göra det jag kan.

I min närhet har jag människor som förstår vad jag går igenom och hjälper mej med sådant jag inte klarar av själv - alla sjuka har inte det. Det är också tack vare dessa personer jag har extra mycket att leva för.

Så, jag antar att vad jag vill ha sagt med detta är att oavsett hur trött man är, eller inte är, så kan det alltid bli värre. Det gäller både mej själv och vem som helst som haft ork att läsa detta inlägg :)

Och nu ska jag lägga mej! :)

Fototriss - nostalgi

Veckans tema är nostalgi. Jag började fundera, vad är egentligen nostalgi? Och hur skulle man kunna tolka det?

På wikipedia står följande:

Nostalgi (av grekiskans nostos, hemkomst, hemresa och algos, smärta, lidande)^[1] betyder längtan efter ett ofta idealiserat förflutet.

Texten fortsätter med att beskriva historien bakom uttrycket. Första gången det myntades var av en schweizisk läkarstudent på 1600-talet och det kom att börja användas som en medicinsk term för vad vi idag kallar för Posttraumatiskt Stressyndrom. Mindre trevligt! Idag har termen en mer positiv klang och används inte sällan i samband med diverse retro-trender.

På bilden nedan ska jag dricka kaffe ur mammas Vereco kaffekopp från 60-talet.

Räknas det som nostalgi om man själv inte har några minnen från den tiden? Kanske det.

Något som väcker nostalgiska barndomsminnen för mej är dessa scillor...

Dessa små blommor såg jag för första gången hos min mammas morbror och moster, de växte på deras tomt. Fast jag tror inte det var samma art, men dom liknade dessa. Det var mormor som berättade att de små blåa blommorna hette "scilla".

Bilden nedan är några år gammal, den föreställer en lappkåta som min morfar byggt.

Lappkåtan finns i Vuotner, som ligger en liten bit utanför Arvidsjaur. Min morfar är uppvuxen där, och vi brukar fortfarande åka dit ibland. Inte lika ofta nu kanske, som förr när vi var yngre, piggare och friskare :) Jag vill minnas att vi ofta åkte dit till påsk när jag var barn. Och så satt vi och grillade i denna kåta.

Fototriss - transportmedel

Jag var osäker på om jag skulle hitta några motiv denna vecka. Sedan vi kom hem från stugan har jag i princip bara varit hemma och hos mina föräldrar, som vi i princip bor granne med.

Utomhus ser man cyklar stå på rad...

...och i trappuppgången är det rullatorer.

Inomhus ser man små kattfötter lite här & där...

Katter är ju kända för att färdas långa sträckor, men dessa små tassar ligger för det mesta och myser... :)

Rastlöshet...

Nu har förkylningen släppt och jag känner mej bättre. Mitt två månader långa ME- och fibroskov verkar också ge med sej. Jag blir ju aldrig frisk, men mindre begränsad. Nu är jag sådär "halvpigg". Så pass att jag klarar av att både duscha, följa med på affären och handla mat och hyra en film - allt på samma dag, utan några långvariga konsekvenser.

Det är då det brukar slå till, rastlösheten! Jag vill göra så mycket saker. Jag vill springa på stan, gå i alla affärer, se allting. Jag vill ut i naturen, jag vill ut och fota och jag vill göra det NU. Samtidigt ser jag allting i hemmet som jag "måste göra men aldrig orkar".

Visst blir jag less och rastlös när jag är riktigt dålig också, och då kan jag heller inte göra något åt det. Men det är vid sådana här tillfällen, när jag är sådär "halvpigg" som jag kan utgöra en fara för mej själv. Så fort jag kommer igång så kommer endorfinpåslaget och jag känner inte när gränsen är nådd förrän det är för sent. När "energikontot" väl är övertrasserat leder det till bakslag nästa dag. För många "övertrasseringar" under för lång tid leder till nya skov...

Bildkälla

Att hitta balans mellan aktivitet och vila är det knepigaste som finns. Jag har en tendens att hela tiden ligga på gränsen. Kanske skulle jag vara mindre sjuk om jag sa som katten ovan, "I can't, I did a thing yesterday" oftare. Jag vet inte. Om jag sänkte min aktivitetsnivå något under de perioder jag mår bättre så skulle kanske skoven bli mildare? (Antar att det är detta som kallas pacing, där målet är att hitta sin optimala aktivitetsnivå och slippa pendla mellan överansträngning och bakslag.) Och kanske skulle jag i så fall på sikt kunna orka mer? Kanske kommer jag att bli sämre om jag inte gör det? Eller inte? Jag vet inte.

Jag vet heller inte om jag skulle klara av att dra ner på aktiviteterna när jag mår bättre. Eller rättare sagt, om jag är villig att göra det. Hur säger man nej till att göra något man vill göra? Hur sitter man i soffan med gott samvete samtidigt som man vet att det finns 8746358761304651 saker i hemmet som "måste göras"?

Att sitta hemma hela dagarna tär på psyket. Att göra saker jag inte orkar tär på kroppen. Ofta känns det som att jag tvingas välja mellan dessa två. Samtidigt hänger de ihop. När bakslaget väl kommer och jag tvingas till vila, i veckor eller månader, tär det definitivt på psyket också.

Knepigt. Jag gissar att de flesta som lider av någon typ av kronisk sjukdom kan känna igen sej i detta dilemma. Jag ska försöka bli bättre på att känna igen mina gränser och respektera dem. Sen får vi se hur det går :)

Bildkälla

Nu så har jag förövrigt följt med mina föräldrar till deras stuga. Vi har suttit ute och solat och jag tar det bara lugnt. Fast jag ska kanske ut igen och se om jag kan ta mej an veckans fototrissutmaning. Det var ett svårare tema denna gång, särskilt med tanke på att jag i princip befinner mej i skogen :)

 

Fototriss - motljus

För första gången deltar jag i fotoutmaningen Fototriss :)

Veckans utmaning är motljus.

Samtliga bilder är tagna vid/i närheten av mitt köksfönster. Det lila ljuset som syns i första och sista bilden kommer från dagsljuset som lyser genom en lila vas som står i fönstret. 

Förkylningstider...

Och så var det dags... tror jag.

För mej brukar det vara svårt att skilja på en "äkta förkylning" och mina vanliga ME-symptom, men nu tror jag faktiskt att jag dragit på mej en förkylning. Men det är inte den hemska influensan som härjar, då hade jag nog varit mycket sjukare än såhär. Jag är dessutom vaccinerad.

Men i vilket fall som helst så blir det nog vila som gäller nu...fast jag skulle vilja gå upp och duscha, tvätta, åka och handla... Med mera. Jag får se vad som händer när/om febern lättar lite.

Jag är dock inte ensam om att vara utslagen här hemma...

Kitty ser inte lika utslagen ut, men hon tar gärna min plats i soffan - så fort hon får chansen! :)

Nystart!

Idag startar jag upp min nya blogg! Jag har bloggat innan, till och från. Men på senare tid har det mest varit från. Problemet med min gamla blogg var att den bara skulle handla om mina intressen, mina pyssel, mina foton, men inte om mej. På sikt blev detta mycket svårt att hålla igång, särskilt då jag har långa perioder då jag knappt klarar av att hålla i min kamera.

Ni som redan känner mej vet att jag varit sjuk sedan drygt 5 år tillbaka. Men detta är första gången - någonsin - som jag nämner mina sjukdomar/diagnoser vid namn här på internet (se höger spalt). Eftersom att de är en del av min vardag kommer de också att vara del av denna blogg.

Här kommer lite vårblommor från vår lägenhet :)

Påskliljor som blommar i köket....

...och tulpaner i vardagsrummet.

Igår var mamma här på besök och vi fick se årets första riktiga vårtecken på balkongen - en nyckelpiga!