Trötthet ur ett annat perspektiv

Igår morse när jag hade förflyttat mej från sängen till soffan för att äta min frukost slog jag på TV:n. Det var Malou Efter Tio på TV4. Programmet började med ett inslag om vårtrötthet. Nu tittar jag inte på den här typen av TV särskilt ofta, men det känns som att var och varannan gång jag gör det så handlar det om just trötthet. På våren, på hösten och på vintern. Och det gör mej så himla trött!

Missförstå mej rätt nu. Jag förstår mycket väl att "friska" människor också blir trötta. Jag förstår att D-vitaminbrist är ett allvarligt problem som på sikt kanske kan leda till allvarligare tillstånd. Det finns även andra faktorer som stress, sömnbrist, med mera, som kan ge trötthet hos i övrigt friska människor, och dessa ska heller inte negligeras. Det verkar också som att de flesta människor, som lever i dagens samhälle, har väldigt höga krav på sej att orka med allt möjligt som våra kroppar (och psyken) egentligen inte är gjorda för. Kanske är det en bidragande orsak till att så många faktiskt blir sjuka idag.

Jag är bara så leds på att höra fullt fungerande människor klaga över sin trötthet. Det är som om jag skulle gå till en person som led utav svår fetma och gnälla över mina tre extra kilon. Och ju sämre jag mår, desto mer retar jag mej på dessa "trötta" människor, som åker iväg till sina heltidsjobb, tränar sina tre pass i veckan och sedan lägger ut sina bilder på Facebook där de skålar och festar med sina vänner.

Alla har vi olika perspektiv på det här med trötthet. På senare tid har jag surfat mycket på nätet och läst en hel del bloggar. Det har fått mej att inse att det hade kunnat vara så mycket värre för mej också. Det finns så många som är mycket sjukare än vad jag är. Även om jag i perioder är mer eller mindre bunden till mitt hem så är jag inte sängliggande 24/7. Jag kan sköta min egen hygien. Jag kan läsa, skriva och se på TV. När jag mår bättre kan jag till och med umgås med vänner, dock inte lika ofta som jag skulle vilja, men ändå. Alla kan inte göra det jag kan.

I min närhet har jag människor som förstår vad jag går igenom och hjälper mej med sådant jag inte klarar av själv - alla sjuka har inte det. Det är också tack vare dessa personer jag har extra mycket att leva för.

Så, jag antar att vad jag vill ha sagt med detta är att oavsett hur trött man är, eller inte är, så kan det alltid bli värre. Det gäller både mej själv och vem som helst som haft ork att läsa detta inlägg :)

Och nu ska jag lägga mej! :)