Rastlöshet...

Nu har förkylningen släppt och jag känner mej bättre. Mitt två månader långa ME- och fibroskov verkar också ge med sej. Jag blir ju aldrig frisk, men mindre begränsad. Nu är jag sådär "halvpigg". Så pass att jag klarar av att både duscha, följa med på affären och handla mat och hyra en film - allt på samma dag, utan några långvariga konsekvenser.

Det är då det brukar slå till, rastlösheten! Jag vill göra så mycket saker. Jag vill springa på stan, gå i alla affärer, se allting. Jag vill ut i naturen, jag vill ut och fota och jag vill göra det NU. Samtidigt ser jag allting i hemmet som jag "måste göra men aldrig orkar".

Visst blir jag less och rastlös när jag är riktigt dålig också, och då kan jag heller inte göra något åt det. Men det är vid sådana här tillfällen, när jag är sådär "halvpigg" som jag kan utgöra en fara för mej själv. Så fort jag kommer igång så kommer endorfinpåslaget och jag känner inte när gränsen är nådd förrän det är för sent. När "energikontot" väl är övertrasserat leder det till bakslag nästa dag. För många "övertrasseringar" under för lång tid leder till nya skov...

Bildkälla

Att hitta balans mellan aktivitet och vila är det knepigaste som finns. Jag har en tendens att hela tiden ligga på gränsen. Kanske skulle jag vara mindre sjuk om jag sa som katten ovan, "I can't, I did a thing yesterday" oftare. Jag vet inte. Om jag sänkte min aktivitetsnivå något under de perioder jag mår bättre så skulle kanske skoven bli mildare? (Antar att det är detta som kallas pacing, där målet är att hitta sin optimala aktivitetsnivå och slippa pendla mellan överansträngning och bakslag.) Och kanske skulle jag i så fall på sikt kunna orka mer? Kanske kommer jag att bli sämre om jag inte gör det? Eller inte? Jag vet inte.

Jag vet heller inte om jag skulle klara av att dra ner på aktiviteterna när jag mår bättre. Eller rättare sagt, om jag är villig att göra det. Hur säger man nej till att göra något man vill göra? Hur sitter man i soffan med gott samvete samtidigt som man vet att det finns 8746358761304651 saker i hemmet som "måste göras"?

Att sitta hemma hela dagarna tär på psyket. Att göra saker jag inte orkar tär på kroppen. Ofta känns det som att jag tvingas välja mellan dessa två. Samtidigt hänger de ihop. När bakslaget väl kommer och jag tvingas till vila, i veckor eller månader, tär det definitivt på psyket också.

Knepigt. Jag gissar att de flesta som lider av någon typ av kronisk sjukdom kan känna igen sej i detta dilemma. Jag ska försöka bli bättre på att känna igen mina gränser och respektera dem. Sen får vi se hur det går :)

Bildkälla

Nu så har jag förövrigt följt med mina föräldrar till deras stuga. Vi har suttit ute och solat och jag tar det bara lugnt. Fast jag ska kanske ut igen och se om jag kan ta mej an veckans fototrissutmaning. Det var ett svårare tema denna gång, särskilt med tanke på att jag i princip befinner mej i skogen :)