Nu är det klart...

Brevet från Försäkringskassan kom förra veckan och nu är jag officiellt "sjukpensionär".

Att öppna brevet var nog det läskigaste jag gjort i hela mitt liv. Flera gånger läste jag den första raden, "Försäkringskassan beviljar dej hel sjukersättning...", och varenda gång jag läste stod det samma sak. Det tog ett tag för det att sjunka in.

Jag förstår nu att jag varit ett nervvrak inombords av oro för framtiden i flera veckor, kanske månader. Allt för ofta har jag läst om andra, svårt sjuka människor, som nekas sjukersättning.

Flera gånger har jag läst brevet nu. Både min man och min mamma har läst brevet och fått intyga mej om att texten som står där inte på något mystiskt sätt suddats ut och bytts ut mot något annat. (Ja, jag vet att jag är galen.)

Men vilken fantastisk känsla att veta att nu behöver jag inte oroa mej mer över det här nåt mer. Även om vi inte direkt blir rika, så kommer vi att klara oss.


Och så till nåt helt annat.

Idag kände jag lite julstämning! Trots att snön lyser med sin frånvaro och utanför fönstret är det bara en grå dimma.

Vi åkte iväg för att köpa en mikrovågsugn (som vi pratat om att göra i några år nu) och passade på att åka förbi PMU (second chance) där de hade börjat sälja julsaker. Vi fikade och jag köpte en gammal julgransbelysning från Osram.

Ikväll har jag suttit och tittat på julgranar på Pinterest. Jag såg en del bilder på granar utomhus, med belysning, och tänkte: "va coolt det skulle ha varit om det hade varit en julgran med norrsken i bakgrunden!". Nu är det ju så att great minds think alike, så jag är aldrig först med att komma på nåt. Det dök nämligen upp just en sån bild lite senare!

En sån här bild vill jag ta! Fast kanske med lite mer neutral julgransbelysning och låta norrskenet stå för färgerna. Bilden ovan kommer härifrån.

Vilar

Ibland är det som att vissa dagar kräver mer av en än man klarar av. När man måste orka med vissa saker fast energin inte finns. Jag har haft några sådana dagar i veckan med både läkarbesök och två besök på försäkringskassan. På tisdagen fick vi skjuts av en kompis, men i onsdags så gick vi till FK, fast jag egentligen behövde vila. Det var kanske inte så smart, för nu betalar jag för det, med diverse förvärrade symptom. Och oron över att inte veta hur det kommer att gå med ersättning i höst gör det inte lättare heller.

Ikväll var månen häftig. Men nu känns det som att hösten är här. Det har hänt nåt i luften, den luktar annorlunda också. Igår kväll, när vi skulle gå och lägga oss, kändes vindarna fortfarande milda. Sedan blev det störtregn på natten och storm på morgonen.

Att vara här på stugan och ladda batterierna är verkligen speciellt. Luften är frisk och på natten är det tyst. Och jag behöver i princip bara ställa mej utanför ytterdörren för att kunna ta bilder som dessa.

 

Läkarintyg & FK

Jag fyller 30 i år. Vilket innebär att jag inte längre kan ha aktivitetsersättning utan måste söka sjukersättning. Jag fyller inte år förrän i oktober, men jag fick ett brev om detta från FK för ca en månad sedan. Nu har jag varit ute i god tid och bokade läkartid för intyg redan när jag fick brevet. Jag vet ju av erfarenhet att sånt här kan ta tid.

När jag skulle söka aktivitetsersättning så ringde jag min vårdcentral första gången i november 2013 ang. intyget. Försäkringskassan ville ha min ansökan och läkarintyg senast mars 2014. Jag fick läkarintyget i juni 2014.


Jag har nu fått en läkartid för nytt intyg på torsdag klockan 8.15. Bara tiden innebär ju tortyr. Jag är så rädd att jag ska vara så tom i huvudet och inte på bästa sätt kunna förmedla hur mitt liv verkligen ser ut. Livrädd att inte bli förstådd, trodd, tagen på allvar, eller att den här läkaren som jag ska träffa nu inte är lika duktig på att skriva intyg som den förra. Även om det förra intyget dröjde så var det väldigt bra skrivet, när det väl kom.

Jag har aldrig haft problem med Försäkringskassan hittills - peppar peppar. Det har snarare varit vårdcentralen som ställt till det. Men när jag läser på Facebook om hur "alla andra" ME-sjuka fått strida, överklaga, gå upp i Kammarrätten osv, så är det svårt att inte bli orolig. Kanske lika bra att anlita advokat på en gång, säger mina katastroftankar. Men hur i helskutta skulle jag ha råd med nåt sånt, om det skulle behövas??

Mår ganska illa, bör nog vila nu.
Som avslutning på detta oroliga inlägg kommer en triss i hägg!