Örtagården förr och nu

För ett antal år sedan anlade vi en örtagård på mina föräldrars stugtomt. Det var jätteroligt, men jag hade såklart inte räknat med att jag skulle bli sjuk. Och under de senaste åren har den liksom förfallit. Jag har inte kunnat göra något åt det, och det har känts så övermäktigt att jag hade ändå inte vetat vart jag skulle börja.

Därför kände jag att det var dags att "downsiza". Men att få 7 överflödiga pallkragar, fyllda med jord och döda/döende växter, att bara försvinna ut i tomma intet är inte en konst som jag behärskar. Lyckligtvis så hade jag en kompis på besök som erbjöd sej att hjälpa till med detta! Fantastiskt vilken fin kompis jag har! :)

Nu ska jag satsa på att odla i tre pallkragar framöver. Det tror jag att jag kan hantera, och maken eller nån annan stark kan få luckra jorden. Så småningom ska både jorden och själva pallkragarna bytas ut. En av dem kanske redan i höst.

Förr såg det ut såhär:

Och nu såhär:

I pallkragen längst bort sådde jag ringblomma i våras, i den närmaste ingenting, och i den tredje växer de få jordgubbsplantor som överlevt. I framtiden tänker jag satsa på enkla saker, typ sommarblommor vars frön man bara kastar ned i jorden (typ ringblommor och annat okomplicerat).

Till hösten skulle jag vilja sätta ned tulpanlökar också. Minns att vi hade tulpaner för några år sedan. De var så fina och kul att kunna plocka sina egna tulpanbuketter!

Den här blandningen är en möjlig kandidat:

Och det här är en annan:

Bilderna är lånade ifrån Bakker.


Nu till något annat.

Idag har vi varit med den här lilla damen till veterinären. Det har runnit väldigt mycket ur hennes ögon, så därför for vi och kollade upp det. Mest troligt är det helt enkelt så att hon är gammal och tårkanalerna har blivit lite trånga (alltså ingen hjärntumör den här gången!). Vi ska nu droppa hennes ögon med ZilkEye tre ggr/dag i några dagar och blir det inte bättre så ska vi ge henne en pencillinsalva. (ZilkEye brukar vi droppa med, men inte så mycket som 3 ggr/dag.)

En månad har gått

Nu har det gått en månad sedan Twinkle somnade in. När jag är i stugan går det bra, och det mesta känns rätt normalt och dessutom är ju Kitty här. Men när vi är hemma i stan är det svårare, tomt liksom. På kvällarna när jag går och lägger mej känns det som att det alltid är något jag glömt/missat att göra (jag brukade spendera en stor del av mina kvällar åt henne).

När man haft katter under väldigt lång tid så börjar man ju tillslut att se dom i periferin, även fast dom inte är där. Det brukade alltid hända när mamma skötte katterna, då såg jag dem fastän jag visste att de var hos henne. Jag hade väntat mej att det skulle hända nu också, men det har det inte gjort. Inte så mycket i alla fall och inte än. När jag däremot satt och rensade några lådor med gamla grejer, så kom jag på mej själv med att tänka "nu har hon nog gått ut på balkongen", varje gång jag tog en paus för att vila. Märkligt.

Idag har jag äntligen beställt utskrifter på bilderna som jag tänkt sätta upp som tavlor så länge. Äntligen blev det gjort!

Det blev även några bilder på Kitty, lite blommor och en bild från vårt bröllop! Det är så märkligt, hur kommer det sej att en som tagit så mycket bilder som jag gjort, inte lyckas få upp en enda bild på väggen på flera år? Nu hoppas jag, när bilderna väl kommer, att dom kommer upp också och inte blir liggande i nån låda i 7 månader eller så. Men upp borde dom komma, för jag har redan bestämt vilka ramar de ska sitta i.

Talgoxar och små möss

Nu verkar det som att falkarna flyttat för i år, och talgoxarnas ungar har precis börjat flyga! Talgoxarnas första flygtur hann jag dokumentera litegrann. 

Här är en förälder som matat ungarna. 

Å en unge har börjat titta ut när maten kommer!

Första flygturen gick till vår hängränna!

Och när falkarna är borta så har råttorna babyboom eller nåt. När mina föräldrar skulle kasta bort några brädor på gården så stötte de på ett bo med ungar! Det var egentligen inte råttor, de var nog skogsmöss, tror vi. Men så fort dom hade lyft på brädorna så tog ju musmamman ungarna och sprang iväg med dem, en efter en. Den här lilla hann jag fota innan den försvann.

Lite om mitt mående

Nu är vi tillbaka i stan igen, och här ska vi vara några dagar. Tänkte att jag skulle skriva lite om hur jag mått den senaste tiden, för det har jag inte gjort. När jag väl gått in här så har jag skrivit om annat. Och det har det nog funnits anledning till.

Den största anledningen är nog att mitt mående verkar ha stabiliserat sej en aning. Det har inte varit lika mycket adrenalin- och krasch-, berg- och dalbanor som förut. Inte så mycket drama, helt enkelt. Kanske är det helt enkelt så att jag börjat vänja mej - att leva i den här ME-kroppen har blivit vardag. Då har jag inte känt samma behov av att skriva om det, på senare tid.

Nu vet jag bättre vart mina gränser går och jag vilar när jag behöver, istället för att bara köra på för att sedan bli jättedålig.

Idag har jag börjat lite lätt med att rensa i en byrå som står i hallen. Det är lådor där som jag inte öppnat på väldigt länge. Rent tekniskt är det inte lådor, det är korgar, och sakerna inne i korgarna var såå dammiga! Tror jag fick några utslag medan jag höll på. Men det känns skönt att rensningen går vidare, trots att det går långsamt.

Å här var det upptaget... :)

Mer födelsedagsfirande & historien om hur smultronen flyttade in

Det är inte bara Kitty som fyllt år i veckan, utan även min man. Det firades med Thaimat, några paket och en fantastiskt god smultrontårta som mamma bakat! :) Det har känts som att smultronen varit tidiga i år, vi brukar vanligtvis inte ha tillräckligt för en tårta såhär i mitten av juli. Vi har i vilket fall som helst en slänt full med smultron plus en massa på själva tomten också. Men det har inte alltid varit så.

Alla dessa smultron, som håller på att ta över mina föräldrars stugtomt, härstammar från tre små, vilda plantor. Det fanns ett ställe i byn där de växte, i en backe. Varje gång jag promenerade förbi den backen så brukade jag snegla på de där smultronen och önska att vi också kunde ha smultron på gården. (Det här var alltså ca 8-9 år sedan, och jag kunde liksom gå ut och gå på den tiden, längre än några hundra meter.)

Här har jag kopierat berättelsen om hur smultronen flyttade hit, från min gamla blogg. Texten ser lite märklig ut, å klockan är för mycket för att jag ska orka fixa till den, hihi :)


Aldrig förr har det varit så enkelt att få tag på smultron! Just dessa smultron har en lite särskild historia, de härstammar från tre plantor av vilda smultron.

Det var sent en midsommarnatt för några år sedan, mina föräldrar var på väg hem till stugan efter ett midsommarfirande. Då de körde genom byn reflekterade de över det faktum att hela byn var så tyst och stilla, inte en enda människa syntes till! Det kändes lite som en spökby, trots att det var midsommarafton. Men när de kommit fram till utkanten av byn fick de syn på två mörka gestalter, klädda i mörka kläder med huvor. Den ena bar på en spade, den andra på en svart säck. Mina föräldrar tyckte förstås att det hela såg mycket suspekt ut. När de kommit en bit närmare såg de att dessa skumma figurer var inga andra än jag och min blivande make! I säcken låg de tre smultronplantorna som vi grävt upp ur ett dike efter vägen!

Jag har läst någonstans att rosor sägs växa som bäst om de är stulna. Hur det är med det vet jag inte, men det verkar som att detsamma gäller för smultron. Dessa små plantor har revat av sej, och förökat sej som ogräs - och de ger bra med bär. 

O

Å blommorna uppskattas av fjärilarna oxå :)

Kitty 14 år! :)

Idag är ingen vanlig dag, idag är Kittys födelsedag!! 

Grattis Kitty 14 år! :)

Årets falkungar!

Även i år kom falkarna och bosatte sej i det gamla kråkboet, i en tall på stugtomten. Jag har inte tagit mej tid att spana på dem så mycket förrän idag. Fyra ungar har jag räknat till, de var fem ifjol. Men de lever om, massor.

Precis som ifjol verkar det som att en av ungarna är senare utvecklad än de andra. Jag antar att det ofta blir så. Kanske riskerar den att bli utknuffad ur boet, men jag vet ju att föräldrarna ofta fortsätter att mata den som knuffas ut.

Och så har vi talgoxar i en fågelholk som sitter på en annan tall. Dem ser man från vardagsrummet när de flyger in och ut ur sin holk. Vad de håller på med vet jag inte riktigt, ser inte ut som att dom matar några ungar, mer som att dom bygger eller nåt. Kanske förbereder för årets andra häckning?

Lycka är ett (nästan) tomt förråd!

Har velat göra det jättelänge och nu har det äntligen blivit av! Mamma kom och hjälpte mej, som tur var, för jag hade aldrig kunnat göra det själv. Vårt förråd har, ända sedan vi flyttade in för drygt 4 år sedan, varit så fullt så man inte kunde ta ett enda steg in. Det enda vi har använt i förrådet sedan dess är julsakerna, nån resväska nån gång och mannens ikeapåse med kablar. Resten har bara stått där. Och även om vi hade velat ha något därifrån nån gång så har det inte varit fysiskt möjligt för mej att ta mej in dit och leta. Och för övrigt så har vi inte ens vetat vad vi haft där.

Men nu är röran borta. Jag ångrar att jag inte kom ihåg att ta nån före-bild på hur det såg ut i början, för jag skojar inte när jag säger att det gick inte att ta ett enda steg in!! Det var fyllt från golv till tak (nästan).

Såhär såg det ut när vi kommit halvvägs ungefär:

Och såhär såg det ut i slutet:

Nu är vi inte 100% klara heller. Kartongerna i förgrunden (en liten vit, en partylite-kartong och en flyttkartong underst), ska också gås igenom och det mesta ska slängas. Det är böcker och jag ska sortera vad som ska slängas, skänkas vidare och se om det finns nån enstaka bok som ska vara kvar.

Det som sedan ska vara kvar är följande: julsakerna (i kartongerna bakom dem man ser), några tomma flyttkartonger, ett hönsnät (fast jag vet inte till vad), en hylla som morfar byggt, våra resväskor (står uppe på hyllan), en röd "farligt avfalls-låda", en jacka, en ikea-påse med sladdar och några kompostpåsar.

Hur många kan egentligen på rak arm räkna upp allt man har i förrådet? Jag kan :) Nu fattas det bara att hänga upp några skynken mellan mej och mina grannars förråd så jag slipper se deras röra ;)

Det gick väldigt lätt att ta alla beslut också, om vad som skulle kastas, skickas till kupan samt vara kvar. Jag vet ju vilka grejer vi brukar använda och resten kommer vi nog inte att behöva igen eftersom att vi inte behövt dem på över 4 år. Det var inget "men den här är ju som fin, ändå...", eller "den här har jag ju fått av den och den" eller "den här kan ju vara bra att ha".

Karen Kingston skriver i sin bok "Rensa i röran med Feng Shui" att saker vi förvarar i källaren (vårt förråd ligger på källarvåningen) symboliserar det undermedvetna. Har man en massa röra i källaren kan det symbolisera olösta saker från det förflutna - ofta mycket tunga saker. Jag minns inte exakt hur hon uttryckte det, jag har inte boken här.

Skippar sommaren & dyker ner i bildarkivet

Nu har det regnat nästan varje dag väldigt länge och det ser ut som att det kommer att fortsätta så ett tag till. Tror inte att jag kan minnas en regnigare sommar någonsin. Nästan lika bra, jag känner inte för att ha sommar i år av nån anledning. Sommaren fick ju ingen vidare start för vår del. Bortsett från en liten kruka fjärilslavendel så har jag inte skaffat några blommor till balkongen heller.

Medan regnet har vräkt ner har jag i huvudsak ägnat mej åt två saker; Game of Thrones-maraton och gått igenom ALLA bilder jag tagit de senaste 6-7 åren. En sak jag har insett är att det fanns en tid när jag var riktigt dålig på att fota! Ibland hade jag tur och det blev bra, men ofta inte. Å andra sidan har jag ju inte alltid haft den kamera och de objektiv jag har idag.

Anledningen till att jag gått igenom alla bilder är att jag letar efter material till en fotobok med Twinkle. Tänkte att det kunde vara kul att få med lite äldre bilder också. Och så råkade jag se den här lilla videofilmen, det är från vår förra lägenhet, inspelad med min gamla kompaktkamera. Jag tror den var inspelad 2011. Här leker dom, å båda var (relativt) unga och friska.

Och här kommer några äldre bilder med katterna. Ungefär från samma tid.

Något jag har tänkt på (förutom att jag kan hantera kameran en aning bättre nu än förr) är också följande: På våren är det jätteroligt att fota penséer och pärlhyacinter, på hösten är det jättekul med rönnbär och äpplen. Men man behöver inte spara 200 bilder av varje sådant motiv, vartenda år. De ser likadana ut från år till år och de tar upp lika många gigabyte på hårddisken varje år. Det som i slutändan är värt att ta upp gigabytes är bilder på varelser (människor och djur) som betyder något. Det är dom som man en vacker dag kommer att vilja ha med i fotoböcker.

Och nu är det dags för sängen. Winter is coming.