Nu har det gått en månad sedan Twinkle somnade in. När jag är i stugan går det bra, och det mesta känns rätt normalt och dessutom är ju Kitty här. Men när vi är hemma i stan är det svårare, tomt liksom. På kvällarna när jag går och lägger mej känns det som att det alltid är något jag glömt/missat att göra (jag brukade spendera en stor del av mina kvällar åt henne).
När man haft katter under väldigt lång tid så börjar man ju tillslut att se dom i periferin, även fast dom inte är där. Det brukade alltid hända när mamma skötte katterna, då såg jag dem fastän jag visste att de var hos henne. Jag hade väntat mej att det skulle hända nu också, men det har det inte gjort. Inte så mycket i alla fall och inte än. När jag däremot satt och rensade några lådor med gamla grejer, så kom jag på mej själv med att tänka "nu har hon nog gått ut på balkongen", varje gång jag tog en paus för att vila. Märkligt.
Idag har jag äntligen beställt utskrifter på bilderna som jag tänkt sätta upp som tavlor så länge. Äntligen blev det gjort!
Det blev även några bilder på Kitty, lite blommor och en bild från vårt bröllop! Det är så märkligt, hur kommer det sej att en som tagit så mycket bilder som jag gjort, inte lyckas få upp en enda bild på väggen på flera år? Nu hoppas jag, när bilderna väl kommer, att dom kommer upp också och inte blir liggande i nån låda i 7 månader eller så. Men upp borde dom komma, för jag har redan bestämt vilka ramar de ska sitta i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar