Norrsken, spöken & norrskensspöken

Ja, det är väl ungefär det jag fördriver tiden med dessa dagar. Idag har jag redigerat norrskensbilder och sett spök-TV. Jag har sett alla avsnitt av Det Okända, Supernatural, True Blood med mera. Ok, kanske inte alla avsnitt just de här dagarna, men en himla massa. Och det mesta har jag sett förut.

Jag hittade en norrskensbild som togs på stugan för ungefär en månad sedan. När jag och min man satt och tittade på bilderna så såg vi båda samma sak...ser ni vad vi såg? :)

Jag har mer på lager som ligger och väntar på sortering och redigering. Bara det att jag sitter väldigt lite med datorn just nu, det är helt enkelt en sådan period. Idag har jag öppnat Lightroom och pysslat på lite, men annars har det varit lite av den varan. (Jag måste tyvärr erkänna att det gjort underverk för händer och handleder att skippa datorn.)


Men...det kommer mera :)

Förresten, jag läste på pinterest att man inte ska vinka åt norrskenet. Då kan man bli bortförd av det, eller nåt sånt ;)

Vem behöver biomedicinsk forskning när det finns Coca-Cola?

Bildkälla

Häromdagen satt min man och jag och tittade på SVT:s dokumentärserie "Mina två liv" som handlar om bipolär sjukdom.

Ungefär 35 minuter in i avsnitt 2 pratar Ann Heberlein och Filip Hammar om alla dessa råd och tips från omgivningen. Promenader, frisk luft, diverse mirakelkurer, "tänk-positivt-böcker", med mera. Min man och jag bara tittade på varandra, sedan skrattade vi!

Jag tror de allra flesta som lever med någon form av kronisk sjukdom varit med om detta! Alla möjliga tips och råd, det ena mer galet (och naivt!) än det andra. Jag har hört talas om så många sätt att bota ME. Meditation, äta mer salt, äta choklad/kakao, dricka coca-cola!!! Men ändå känner jag ingen som blivit frisk?!

Så har jag även blivit informerad om diverse metoder som kan bota ALLA sjukdomar!

Strax efter att jag hade fått reda på att jag troligtvis hade en sjukdom som hette ME/CFS fick jag höra följande: "Det finns en snubbe som håller kurser i hur man läker sej själv från alla åkommor, gå in på www.bluffåbåg.com och läs på! Det är fantastiskt, att bota cancer är ingen utmaning för honom. Han har en youtube-kanal också!" 

Jag förstår att sådana råd ges i all välmening. Jag avfärdar inte automatiskt alla alternativa behandlingsmetoder, faktum är att jag har lite utbildning i alternativmedicin själv. Jag har testat mycket och testar fortfarande nya saker då och då. Det finns vissa saker som kan lindra, men mej veterligen, inte bota. 

Men sen jag blev sjuk har jag insett att det händer saker i livet som jag inte kan trolla bort med den rätta kosten eller det rätta tankesättet. Vissa saker måste jag lära mej att leva med och det finns ingen quick-fix. Det kan vara mycket svårt att acceptera, både för den som själv är sjuk men också för andra. Att behöva värja sej mot sådana här kommentarer gör inte saken lättare. Det är dessutom väldigt tröttsamt med tips och råd jag inte bett om, som kommer från människor som inte har någon som helst medicinsk utbildning eller erfarenhet av vad jag går igenom.

Faktum är att det kan kännas ganska provocerande. Det finns personer som påstått sej ha haft ME, som sedan gått ut på internet och skrivit om att "jag botade min ME genom att äta mer salt", exempelvis. Ursäkta, men om du blivit frisk genom att hälla lite extra salt på potatisen så tror jag inte att du var särskilt sjuk i förstaläget. Eller så var det inte ME du hade. Möjligen någon form av saltbrist som kan ge ME-liknande symptom. Jag har dock hört att en del ME-sjuka upplever att ett ökat salt- och vattenintag kan hjälpa till att lindra vissa symptom på grund av ökad blodvolym, men det är en annan sak. Och alla dom som tror att motion är lösningen på problemet...det är ett ämne som kräver ett helt eget inlägg.

Vad gäller psykiatriska diagnoser, som t.ex. bipolär sjukdom, så verkar "en promenad" också anses som nån typ av universallösning. Visst, det är väldigt hälsosamt med promenader och frisk luft generellt, och vid mild till måttlig ångest så kan det ge en viss symptomlindring. Men det är fortfarande inget bot och ska inte ses som ett substitut för adekvat medicinsk behandling. Psykiska sjukdomar finns också på riktigt, de är allvarliga, de är inga inbillningssjukdomar och de botas inte med hjälp av affirmationer framför spegeln.

Bildkälla: Emily McDowell Studio

Veckans gnäll!

Just nu är jag så trött. Inte bara fysiskt och mentalt utan känslomässigt också. Så trött på att behöva oroa mej för sådant som jag har små möjligheter att påverka själv. Jag önskar att många saker hade varit annorlunda.

Jag önskar att sköterskan som svarar i telefonen på vårdcentralen kunde säga "det fixar vi!" istället för att säga "vi får se om det finns någon som har tid, vi kanske hör av oss om några veckor".

Jag önskar att rehabläkaren kunde ringa till VC-läkaren och tala om vilka prover/utredningar/remisser primärvården bör göra - och inte till mej!

Jag önskar att jag hade en läkare att gå till som kunde hålla koll på helheten. Inte tvingas boka separata tider för varenda symptom jag behöver hjälp med. En tid för sömnen, en tid för allergierna, en tid för magen, en tid för remisser, en tid för ett intyg, en tid för migränen - med olika allmänläkare för varenda grej. Och dessutom inte behöva bråka för det.

Jag önskar att jag kunde få använda mer av den energi jag har till sådant jag tycker om att göra, inte bara sådant jag måste göra. (Alla som anser att det inte finns några "måsten" tycker jag bör tänka om. Visst, man kan se det som att allting man gör är ett val. Men det finns tillfällen i livet då de enda alternativ man har är dåliga respektive urusla.)

Jag önskar att jag kunde vara ett stöd för mina föräldrar och min man - att jag kunde kunde göra lika mycket för dem som de gör för mej.

Man kan helt enkelt säga att det är mycket jag önskar vore annorlunda. Och det här är bara en jätteliten del av den listan. Men....det kunde ju ha varit värre.

Det här klippet kommer från Ingen bor i skogen, som sändes på SVT för ett par år sedan, tror jag. Jag tycker att det är hysteriskt roligt :)

Idag har jag försökt återhämta mej efter veckans läkarbesök. Jag hann också med en stund på balkongen i solen! (På väg hem från läkarbesöket igår stannade vi till på en blomsteraffär och jag fick med mej en fjärilslavendel den här gången.)

Om sömn & dygnsrytm

Ett ämne som fascinerar mej extremt mycket just nu är sömn. Inte bara för att jag själv har problem med det och tror att jag skulle blir friskare om jag fick ordning på eländet. Nej, jag tycker bara att det här är så spännande!

Det finns så många fördomar och föreställningar om sömn och våra sömnvanor. Som t.ex. att den som stiger upp tidigt på morgonen är en disciplinerad och bra människa! Tonåringar är lata och odisciplinerade - seriöst, dom är ju bara trötta för att dom inte ids gå och lägga sej i tid!

Men med lite forskning så får tonåringar och nattugglor upprättelse. Jag har sett många artiklar här och där som tar upp ämnet. Och i vintras nån gång råkade jag se en del av en dokumentär som svarade på en fråga som jag haft i flera år. Om det verkligen ligger i vår natur och är så himla bra och nyttigt att lägga sej tidigt och stiga upp tidigt - varför är det då så svårt?? Nu vet jag svaret!

Här har jag försökt skriva en fri, liten sammanfattning av vad jag lärde mej från dokumentären (eller rättare sagt, de delar av dokumentären som intresserade mej särskilt).

I vår hjärna har vi något som dom i dokumentären kallar för the central bodyclock. (Kallas även för SCN som står för suprachiasmatic nucleus och sitter i hypotalamus, min anm.) För enkelhetens skull kommer jag hädanefter att kalla den för "den inre klockan" eller SCN. Den inre klockan/SCN är ett par knippen med celler, inte större än ett riskorn, som styrs av en uppsättning gener. Den här inre klockan tickar, bokstavligt talat, och håller reda på dygnsrytmen och talar om för den övriga hjärnan och kroppen vad som ska hända och när. Som t.ex. när melatonin ska frisättas för att ge ett exempel (lite förenklat beskrivet).

Här kommer det problematiska - allas klockor har inte samma antal timmar per dygn. De flesta av oss har ett dygn på ca 24 timmar och en kvart! En del har längre respektive kortare dygn. Det finns personer med så lite som 22 timmar per dygn, andra upp till 25. Och nu börjar vi ana varför våra sömnvanor skiljer sej åt. "Morgonmänniskor" har i regel en klocka med färre timmar per dygn än oss övriga, och "nattugglor" har fler. Eftersom att medelmänniskan hade ett dygn på 24 timmar och 15 minuter för förklarar det ju varför det är så lätt att vända på dygnet. Och det styrs av gener - inte av lättja vs disciplin.

Även åldern spelar roll för hur vår inre klocka tickar. Barn upp till 10 år brukar vara morgonpigga. Men när de sedan blir tonåringar börjar klockan att gå långsammare. Efter tonåren börjar den inre klockan att gå fortare igen men det är först vid ca 55 års ålder som dygnsrytmen börjar motsvara den man hade som tioåring. 

Nu är vi, förutsatt att vi är friska och inte hjärnskadade eller skadade på annat sätt, inte bara viljelösa offer för våra gener. Det finns ett sätt att reglera (ställa om) vår inre klocka för att passa dygnet och det är med hjälp av solljus!

Solljuset, som tas upp av våra ögon, "skickas vidare" till SCN och triggar vår inre klocka att anpassa sej efter dygnets timmar. Solljuset talar med andra ord om för oss att nu är det morgon - vakna! Och frånvaro av ljus säger motsatsen. Vår SCN fungerar med andra ord som en klocka som regelbundet måste ställas om. Typ. Att utsätta sej för solljus skyndar på klockan och hjälper oss att vakna. Medan artificiellt ljus på kvällen saktar ned vår inre klocka och gör så att vi kan hålla oss vakna längre. 

(Det här blir ju kanske extra problematiskt för oss som bor relativt nära polcirkeln, där det är ljust dygnet runt på sommaren och mörkt nästan dygnet runt på vintern. För att inte tala om allt det artificiella ljus vi utsätts för på kvällen - lampor, dataskärmar, TV, etc. - min anmärkning.)

I dokumentären gav de även några tips på hur vi kunde underlätta "omställandet" av klockan. T.ex. rekommenderas morgonmänniskor att ha solglasögon på morgonen medan nattugglor kanske bör ha dem på eftermiddagen/kvällen. 


Här finns en "variant" på dokumentären jag såg. Jag tror att den här är något förkortad, för jag minns inslag inte inte finns med här. Dokumentären handlade inte bara om sömn och sömnmönster, utan om vår inre klocka generellt.

 

 


I dokumentären jag såg i vintras berättade dom även att om man skulle plocka ut SCN ur hjärnan så skulle den ändå fortsätta ticka! Hur coolt är inte det?! Det var även ett inslag om en kille som föddes utan ögon, vilken gjorde det väldigt problematiskt med dygnsrytmen eftersom att han inte hade nån näthinna som kunde känna av ljus. Kanske blandar jag ihop olika dokumentärer, men det kan också ha varit olika versioner av samma.

Jag fångade den...

...på bild! Med en billig telezoom genom vardagsrumsfönstret fångade jag ekorren som bor i holken ute på gården...bildkvalitén är väl sådär.

Förövrigt har jag pysslat med fågelskådning genom köksfönstret. Talgoxar, blåmesar, hackspettar och skator har jag sett.

Och nu sitter jag och mannen och ser på TV. Snart ska jag se Det Okända, hade jag tänkt. Det är så skumt, jag är egentligen väldigt skeptisk. Jag anser att det mesta har mer rationella förklaringar. Samtidigt kan jag inte avfärda något så länge jag inte kan bevisa att det inte existerar. Så det finns alltid en möjlighet och den enklaste förklaringen är inte alltid den rätta - inom vilket område som helst. (Det fick jag erfara när jag blev sjuk och var övertygad om att jag led av utmattningssyndrom - eftersom att det var den enklaste förklaringen!)

Men....tillbaka till det okända. Jag såg ett par program i somras, en augustikväll. Sedan skämtade jag om det faktum att jag aldrig fångar orber i min kamera! Vi satt och eldade i kaminen på kvällen och jag knäppte några kort på elden. När jag såg bilderna blev jag rädd....

Ser ni vad jag ser?