Just nu är jag så trött. Inte bara fysiskt och mentalt utan känslomässigt också. Så trött på att behöva oroa mej för sådant som jag har små möjligheter att påverka själv. Jag önskar att många saker hade varit annorlunda.
Jag önskar att sköterskan som svarar i telefonen på vårdcentralen kunde säga "det fixar vi!" istället för att säga "vi får se om det finns någon som har tid, vi kanske hör av oss om några veckor".
Jag önskar att rehabläkaren kunde ringa till VC-läkaren och tala om vilka prover/utredningar/remisser primärvården bör göra - och inte till mej!
Jag önskar att jag hade en läkare att gå till som kunde hålla koll på helheten. Inte tvingas boka separata tider för varenda symptom jag behöver hjälp med. En tid för sömnen, en tid för allergierna, en tid för magen, en tid för remisser, en tid för ett intyg, en tid för migränen - med olika allmänläkare för varenda grej. Och dessutom inte behöva bråka för det.
Jag önskar att jag kunde få använda mer av den energi jag har till sådant jag tycker om att göra, inte bara sådant jag måste göra. (Alla som anser att det inte finns några "måsten" tycker jag bör tänka om. Visst, man kan se det som att allting man gör är ett val. Men det finns tillfällen i livet då de enda alternativ man har är dåliga respektive urusla.)
Jag önskar att jag kunde vara ett stöd för mina föräldrar och min man - att jag kunde kunde göra lika mycket för dem som de gör för mej.
Man kan helt enkelt säga att det är mycket jag önskar vore annorlunda. Och det här är bara en jätteliten del av den listan. Men....det kunde ju ha varit värre.
Det här klippet kommer från Ingen bor i skogen, som sändes på SVT för ett par år sedan, tror jag. Jag tycker att det är hysteriskt roligt :)
Idag har jag försökt återhämta mej efter veckans läkarbesök. Jag hann också med en stund på balkongen i solen! (På väg hem från läkarbesöket igår stannade vi till på en blomsteraffär och jag fick med mej en fjärilslavendel den här gången.)
Underbara fantastiska, älskade dotter - du är ett större stöd än du anar (nu blev det personligt och privat men det gick inte annat)!!! Det finns ingen som jag känner sådant förtroende för här i livet. Du är mitt stöd och min tröst mitt i all bedrövelse. Ingen kan lyssna som du, ingen kan sammanfatta och hjälpa mig förstå och se saker ur "rätt perspektiv" som du kan . Om du bara visste så mycket du betyder och stöttar :-) Och din käre make hade förfärligt tur som fick dig på kroken....(finns fler än din ömma moder som anser det!)
SvaraRaderaMen jag önskar att du fick slippa allt krångel som det verkligen är i dagens vårdkedja. Att bollas mellan behandlande VC och utredande instans där man lägger över ansvar på dig att se till att prover tas och undersökningar görs. Jag önskar att du slapp allt detta för du har inte kraft till att utföra det arbetet! Jag kommer att göra allt jag kan - så länge jag kan för att hjälpa dig! Kraaaam
<3
RaderaTack för dina fina ord, och detsamma! Det är sån tur att vi har varandra <3
Kraaaaam