Om sömn & dygnsrytm

Ett ämne som fascinerar mej extremt mycket just nu är sömn. Inte bara för att jag själv har problem med det och tror att jag skulle blir friskare om jag fick ordning på eländet. Nej, jag tycker bara att det här är så spännande!

Det finns så många fördomar och föreställningar om sömn och våra sömnvanor. Som t.ex. att den som stiger upp tidigt på morgonen är en disciplinerad och bra människa! Tonåringar är lata och odisciplinerade - seriöst, dom är ju bara trötta för att dom inte ids gå och lägga sej i tid!

Men med lite forskning så får tonåringar och nattugglor upprättelse. Jag har sett många artiklar här och där som tar upp ämnet. Och i vintras nån gång råkade jag se en del av en dokumentär som svarade på en fråga som jag haft i flera år. Om det verkligen ligger i vår natur och är så himla bra och nyttigt att lägga sej tidigt och stiga upp tidigt - varför är det då så svårt?? Nu vet jag svaret!

Här har jag försökt skriva en fri, liten sammanfattning av vad jag lärde mej från dokumentären (eller rättare sagt, de delar av dokumentären som intresserade mej särskilt).

I vår hjärna har vi något som dom i dokumentären kallar för the central bodyclock. (Kallas även för SCN som står för suprachiasmatic nucleus och sitter i hypotalamus, min anm.) För enkelhetens skull kommer jag hädanefter att kalla den för "den inre klockan" eller SCN. Den inre klockan/SCN är ett par knippen med celler, inte större än ett riskorn, som styrs av en uppsättning gener. Den här inre klockan tickar, bokstavligt talat, och håller reda på dygnsrytmen och talar om för den övriga hjärnan och kroppen vad som ska hända och när. Som t.ex. när melatonin ska frisättas för att ge ett exempel (lite förenklat beskrivet).

Här kommer det problematiska - allas klockor har inte samma antal timmar per dygn. De flesta av oss har ett dygn på ca 24 timmar och en kvart! En del har längre respektive kortare dygn. Det finns personer med så lite som 22 timmar per dygn, andra upp till 25. Och nu börjar vi ana varför våra sömnvanor skiljer sej åt. "Morgonmänniskor" har i regel en klocka med färre timmar per dygn än oss övriga, och "nattugglor" har fler. Eftersom att medelmänniskan hade ett dygn på 24 timmar och 15 minuter för förklarar det ju varför det är så lätt att vända på dygnet. Och det styrs av gener - inte av lättja vs disciplin.

Även åldern spelar roll för hur vår inre klocka tickar. Barn upp till 10 år brukar vara morgonpigga. Men när de sedan blir tonåringar börjar klockan att gå långsammare. Efter tonåren börjar den inre klockan att gå fortare igen men det är först vid ca 55 års ålder som dygnsrytmen börjar motsvara den man hade som tioåring. 

Nu är vi, förutsatt att vi är friska och inte hjärnskadade eller skadade på annat sätt, inte bara viljelösa offer för våra gener. Det finns ett sätt att reglera (ställa om) vår inre klocka för att passa dygnet och det är med hjälp av solljus!

Solljuset, som tas upp av våra ögon, "skickas vidare" till SCN och triggar vår inre klocka att anpassa sej efter dygnets timmar. Solljuset talar med andra ord om för oss att nu är det morgon - vakna! Och frånvaro av ljus säger motsatsen. Vår SCN fungerar med andra ord som en klocka som regelbundet måste ställas om. Typ. Att utsätta sej för solljus skyndar på klockan och hjälper oss att vakna. Medan artificiellt ljus på kvällen saktar ned vår inre klocka och gör så att vi kan hålla oss vakna längre. 

(Det här blir ju kanske extra problematiskt för oss som bor relativt nära polcirkeln, där det är ljust dygnet runt på sommaren och mörkt nästan dygnet runt på vintern. För att inte tala om allt det artificiella ljus vi utsätts för på kvällen - lampor, dataskärmar, TV, etc. - min anmärkning.)

I dokumentären gav de även några tips på hur vi kunde underlätta "omställandet" av klockan. T.ex. rekommenderas morgonmänniskor att ha solglasögon på morgonen medan nattugglor kanske bör ha dem på eftermiddagen/kvällen. 


Här finns en "variant" på dokumentären jag såg. Jag tror att den här är något förkortad, för jag minns inslag inte inte finns med här. Dokumentären handlade inte bara om sömn och sömnmönster, utan om vår inre klocka generellt.

 

 


I dokumentären jag såg i vintras berättade dom även att om man skulle plocka ut SCN ur hjärnan så skulle den ändå fortsätta ticka! Hur coolt är inte det?! Det var även ett inslag om en kille som föddes utan ögon, vilken gjorde det väldigt problematiskt med dygnsrytmen eftersom att han inte hade nån näthinna som kunde känna av ljus. Kanske blandar jag ihop olika dokumentärer, men det kan också ha varit olika versioner av samma.