Stjärnfall

Som ni kanske vet så kan man nu, i dessa dagar, se meteorregnet Perseiderna. Natten mot idag skulle ha varit den bästa. Naturligtvis ville jag försöka fånga detta på bild, men det visade sej inte vara helt enkelt. Trots att det inte var någon måne uppe så var himlen här uppe fortfarande lite väl ljus. Ett annat problem med meteorregn är att, även om man skulle kunna se upp till 100 meteorer i timmen så vet man inte vart de kommer att falla, eller när.

Innan jag lyckats få upp kameran såg jag en. Sedan satte jag fast kameran på sitt stativ och tryckte av en massa bilder, i hopp om att det skulle dyka upp nån under tiden. Men jag såg ingen. Till slut gav jag upp. Men när jag sedan gick igenom bilderna jag tagit, medan jag låg och skakade i sängen, så såg jag ett litet streck i en av bilderna! Något som jag inte såg med blotta ögat när jag var ute. Faktum är att med blotta ögat så kunde jag endast se en utav alla dessa stjärnor, det var alltså den största. Himlen var betydligt ljusare än de två sista bilderna.

Och här kommer en vanlig stjärnbild...

Något jag också märkte när jag var ute var att det var riktigt kallt. Luften har blivit krispig på kvällen, fastän vi haft soligt och varmt på dagtid. Det känns som ett första hösttecken. Gubben fick slå igång värmeelementet inatt i vår lilla stuga, för första gången sedan juni.