Åh, nej. Nu kom solen fram...

Ungefär så känns det nu. Missförstå mej inte, jag älskar sommar och sol. Men när jag sitter inomhus i en lägenhet med ett huvud som känns som att det ska sprängas vilken sekund som helst så känner jag ingen glädje av solsken. Det enda som händer är att det blir olidligt varm här inne och jag mår dåligt (eller nåt sånt) för att jag inte är ute och lever livet och passar på att vara ute de få soltimmar vi får i år. Typ.

Tanken var att jag skulle åka upp till stugan igår, men det fick jag ställa in, då magen kraschade. Men, tänkte jag, lika bra att vara kvar här då det, enligt väderleksprognosen, skulle vara pissväder. Då kan jag leka med Photoshop, läsa artiklar i fototidningar, etc.

Jag har iaf suttit en stund på balkongen idag, druckit en kopp te och ansat lavendeln. Så nu luktar mina fingrar lavendel, det är ju alltid nåt :)

Tänkte jag skulle visa lite bilder från balkongen, men jag har nog inga färska sådana. Istället kommer lite andra, från stugan.

Såhär fick det gärna se ut nu...

Här är min fina, röda sallad som regnade sönder.

Enligt rapporter så verkar det som att falkarna har flyttat ifrån oss nu. Det stämmer nog rätt bra, tidsmässigt. Vi såg ungarna flyga första gången den 16:e juli (tror jag), det är nu två veckor sedan. Jag har läst att de håller sej kring boet i ca 2 veckor efter att de lärt sej flyga. Känns lite vemodigt att de flyttat. Det har varit ett fantastisk privilegium att få se falkungar växa upp, och följa dem i deras utveckling på så nära håll som vi gjort. Sådant som man tidigare bara fått se i TV-dokumentärer. Ibland har de kommit lite väl nära och man har varit rädd att släppa ut katterna.

Statistiskt sett så har de en tuff tid framför sej (falkungarna alltså), men jag hoppas verkligen att så många som möjligt klarar hösten och vintern. Jag hoppas också att någon av dem vill komma tillbaka nästa år och bosätta sej i det gamla kråkboet som de gjort två år i rad nu. (Det kan också vara ringduva som byggde det där boet från början, jag vet inte säkert.)

Jag har i alla fall lekt fram årets första julkort, såhär i slutet av juli, med den lilla falkungen Duni!