Krasch...

Det här är ett väldigt gnälligt inlägg - reading at your own risk ;)

Det började i onsdags, då jag kände att huden brändes på ena benet. Och jag såg att huden var en aning röd. Min fasa var naturligtvis bältros, jag har haft det förut och vet hur det känns. Herpes simplex kan också sätt sej lite varstans, fast det är nog rätt ovanligt att man får det på benen. Jag ringde i alla fall vårdcentralen och fick en tid på torsdagen.

I vårt hushåll finns alltid en ask antivirala läkemedel i skafferiet, ungefär som alvedon i andra hushåll. När ett herpesvirus bryter ut är det a och o att behandla i rätt tid, om man är som jag och får feber och kraftigt försämrat allmäntillstånd för minsta lilla blåsa. Jag påbörjade en kur med detsamma, utan att veta exakt vilket virus jag medicinerade mot. Sköterskan jag pratade med sa att jag kunde göra "som jag ville".

Senare började det brännas mer och mer. På kvällen hade jag svårt att sova. Vilket ledde till svår nack- och huvudvärk. Vilket ledde till att jag gick upp för att ta mer värktabletter. Vilket ledde till att magen kraschade totalt. På morgonen, när jag dessutom skulle till vårdcentralen, grät jag av smärta. Det brukar jag inte göra.

Det kändes som att jag fått en hård spark i magen av en kraftig snubbe med stålhättor. Och värken i huvud, armar, ben, ögon etc var på max. Jag hade fått ca en timmes sömn på hela natten. Senare under dagen kändes det som att jag hade brännskador efter halva benet. I övrigt mådde jag som om jag höll på att återhämta mej från alkoholförgiftning, eller nåt sånt.

På vårdcentralen kunde de, som sköterskan förutspått, inte veta mer än vad jag gjorde. Inga blåsor som spred sej och rodnaden hade börjat gå ned. Med andra ord gjorde jag förmodligen rätt i att ta medicinen så snabbt.

Efter vårdcentralen följde jag mamma hem (som hade skjutsat mej). Där fick jag ligga i soffan, bli serverad mat och må gott (förutom att jag mådde ganska dåligt...) Och när jag senare på kvällen fick skjuts hem var jag så nöjd och glad att jag klarade av att ge Kitty hennes medicin och borsta mina egna tänder! För benen var väldigt svaga, och det var extremt jobbigt att bara sitta upp i kortare stunder. Jag antar att det är ungefär så det känns om man har svårare ME.

Idag har det varit betydligt bättre. Jag låg förvisso i sängen till klockan 4 på eftermiddagen och har varit ganska matt. Huden bränner inte så mycket längre. Valaciklovir is the shit! Fick ett tips i en ME-grupp på FB om L-lysin också, och när jag googlar på det så verkar det vara många som blir hjälpta av det. Det rekommenderas främst vid Herpes simplex, men man tror även att det, tillsammans med C-vitamin, kan hjälpa vid bältros. Och eventuellt andra virus. Fick också veta att den här typen av infektioner är vanligt hos en subgrupp av ME. Jag lär mej nya saker om denna sjukdom varje dag. Typ.

Jag har inte varit ensam i sängen! Den här bilden tog jag med mobiltelefonen. Texten i bakgrunden är ju fantastisk och oplanerad! :)