För några år sedan bodde vi i en lägenhet med svartmögel. Under den tiden utvecklade både jag och Twinkle, vår 11-åriga birma, astma. Så nu, under pollensäsongen sitter vi och hostar ikapp. Katten kan ju inte direkt inhalera Bricanyl eller Pulmicort, så vi har fått ge henne kortisontabletter när det varit som värst.
Det har ju spekulerats en hel del i huruvida jag tål katterna eller inte, men jag har aldrig fått någon astmaattack som kunnat kopplas till dom. Inte allergi heller. Så mycket. Jag brukar reagera på mögel, pollen och damm/kvalster. Och torr luft. Under de perioder när jag varit som sjukast har katterna bott hos min mamma, men jag har inte varit mindre allergisk då. Grejen är den att jag har haft katter omkring mej hela livet. Jag tänker att det kan ha gett ett visst skydd. Och jag har svårt att se ett liv framför mej utan katt. De två jag har nu har jag haft i mer än en tredjedel av mitt liv och dom är verkligen familjemedlemmar.
Fina Twinkle och finaste du, så ledsen för att ni båda är astmatiker. Mitt i allt elände så är det fantastiskt att du inte reagerar på katterna eftersom dom betyder så mycket för dig (och mig) :-) Kraaam
SvaraRadera<3
RaderaJa, det var onödigt att vi skulle få astma (Tack Rawi!)!
Kraaam