måndag 20 april 2015

Sympatiska läkare...


 ...ger mej ingenting!

För någon dag sedan läste jag en debattartikel, som bl.a. publicerats på allehanda.se. Det är ett öppet brev till landstingets ledande tjänstemän i Västernorrland, skrivet av Gertie Gladnikoff. Den börjar med att kortfattat beskriva sjukdomen ME/CFS, dess symptom, bristen på adekvat hjälp från sjukvården och vilka konsekvenser det får när en patient med ME får felaktig behandling, vilket händer allt för ofta. Toppolitiker i landstinget har givit tjänstemännen i uppgift att ordna en utbildning för sjukvården, så att kunskapen inom vården ska bli bättre. Men det verkar som att tjänstemännen istället väljer att göra detta till en kurs i bemötande. Hon skriver slutligen såhär:


"Hur tänker landstingets ledande tjänstemän? Menar de på fullt allvar att de ME/CFS-sjuka ska vara nöjda om de fortsättningsvis blir väl bemötta när de utsätts för felbehandlingar som leder till att de blir ännu sjukare, ibland till den grad att de måste leva resten av sina liv i sängen?"
 Fullständig artikel: När ska sjukvården sluta skada svårt sjuka?


Detta gällde alltså Västernorrlands landsting, men bristen på kunskap och behovet av utbildning är nog lika stort i de flesta landsting.

Innan jag fick rätt diagnos hade jag träffat 22 läkare. Ja, jag höll räkningen! Och jag hann höra mycket, och bli bemött på många olika sätt. Det här är min erfarenhet av de olika typerna jag stött på genom åren.

1. Den okunniga, men sympatiska! Inte jättevanligt bland läkare, men desto vanligare bland annan vårdpersonal. De förstår så jobbigt jag har det, tycker synd om mej, men kan inget göra. Visst kan det kännas bra att bli trodd och tagen på allvar emellanåt, att någon förstår att jag faktiskt är sjuk på riktigt. Fine. Men det var inte därför jag bokade tid. Sympatier kan jag få på FB.

2. Den okunniga och otrevliga! Detta är en klassiker! Och det är i regel läkare det handlar om. Dom kanske tror att jag hittar på, att jag överdriver eller att mitt enda syfte med att komma dit var att försvåra deras arbetsdag. De har uppenbarligen ingen kunskap om det jag beskriver, märker kanske att jag är mer påläst om just detta ämne än vad de är. Kanske bidrar det till någon typ av osäkerhet och det måste vara mej det är fel på, eftersom att detta inte ingick i deras utbildning. Och att erkänna att "jag hade fel" eller "jag vet inte" verkar vara lika med döden för dessa individer.

3. Den glada men okunniga. Det här är inte läkarens fel, det är utbildning som fattas! Dessa läkare är glada, trevliga, empatiska och potentiellt livsfarliga. De rekommenderar 30 minuters promenader i rask takt varje dag, kanske tillsammans med ett amfetaminliknande preparat och tre olika antidepressiva läkemedel samtidigt - till en ME-patient. Är det sådana som tjänstemännen i Västernorrlands landsting vill ha fler av??

4. Den ödmjuka. Den som förstår att det här är utanför deras expertis och vågar erkänna det. Ingen kan veta allt om allt. Det är ofta dessa läkare som villigt remitterar patienten vidare när det behövs. Och för att nå denna nivå krävs ändå en hel del kompetens och kunskap från läkaren. Gillas!

5. Den som kan och har ett gott bemötande. Sällsynt, men när man stöter på en sådan läkare så förändras livet! En läkare som är trygg i sin roll och sin kunskap och vet vad h*n har att göra med. H*n behöver aldrig snäsa åt sina patienter, det är helt enkelt onödigt.

6. Den kunnige och osympatiske. Typ dr House..? Jag har aldrig träffat någon sådan. Men om jag blev tvungen att välja mellan alternativ nr 2 och nr 6 så tar jag nr 6.

Jag är inte intresserad av bemötande i första hand. Jag vill bara ha adekvat diagnos, behandling och råd. Jag vill heller inte bli felbehandlad så att jag blir sjukare - oavsett hur trevliga läkarna är!


"What would you want, a doctor who holds your hand while you die, or a doctor who ignores you while you get better? I guess it would particularly suck to have a doctor who ignores you while you die."




Även om jag inte alltid tycker att dr House har de bästa metoderna, så har han en poäng. 





8 kommentarer:

  1. Fantastisk beskrivning av de olika typer av läkare man stöter på. Har tyvärr stött på allt för många tvåor i mitt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, tvåorna är hemska - de borde inte få ha kvar sina licenser!

      Radera
  2. Önskar att en del sjukvårdspersonal skulle få uppleva en dag som din...tror det skulle bli betydligt bättre vård! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, så är det nog! En del tror jag skulle "må bra" av att få må lite dåligt ibland! :) Kraaam

      Radera
  3. Har länge längtat efter en Dr House! Och inom loppet av bara några månader har jag träffat två stycken som är som han! En allergolog och en hudläkare. Dom började nysta och fundera på samband och lägga 'pussel', dessutom tog dom villigt med ME i beräkningen som en del i mina förvärrade symptom av allergier och hudutslag.
    Båda två är temperamentsfulla kvinnor från något land i öst, och har en helt annan 'grund' i sin utbildning. Gillar't.
    Sen kom jag att tänka på en artikel i Läkartidningen som beskriver fyra olika typer av läkare och hur dom hjälper/stjälper, och jag minns det som något liknande det du beskriver. Har nog inte sparat artikel, men det kanske går att googla fram den.
    Bra skrivet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Coolt! Jag tänker själv att hela attraktionen med läkaryrket ska vara att lägga pussel, men jag hade nog passat bättre som forskare :)
      Hoppas dina läkare lyckades med pusslet!

      Intressant med artikeln i läkartidningen, jag googlade på det och tror att jag hittade rätt. En dansk avhandling om hur allmänläkare uppfattar och förstår sina patienter med fyra olika kategorier. Deras tredje alternativ stämmer mycket överens med min 2:a. Det var någon i kommentarsfältet som undrar varför dessa väljer att bli allmänläkare - men jag undrar varför de blir läkare överhuvudtaget! :)

      Radera
    2. Kul att du hittade den! Ja, dom löste en hel del faktiskt, saker som skulle kunna avlasta MEn lite, men som jag personligen tror hör ihop med just min ME, som skulle kunna vara en underkategori. Jag har histaminintolerans och den kan te sig som ME och har säkert samband. Sen har båda varit helt öppna med att mina magproblem(magsårsbakterie och diafragmabråck) påverkat både allergin och eksemen/nässelfebern, något som inte någon annan läkare riktigt velat koppla samman, men som alternativmedicinen hävdat länge. Så nu har vi lite mediciner och behandlingar att ta till : )

      Radera
    3. Ok, hoppas att de nya medicinerna hjälper! :) Det låter ju som att dessa saker kan ha ett samband. Eksem och nässelfeber kan väl vara ett symptom på histaminintolerans? Och att magen har ett starkt samband med immunförsvaret är ju känt. Även vid ME är ju immunförsvaret "stört" liksom vid allergier, och allergier kan man få i samband med ME... Men det är verkligen ett pussel och än vet man långt ifrån allt som går att veta om den friska människans immunförsvar och desto mindre om hur det funkar vid olika sjukdomar. Hoppas på framsteg i framtiden!

      Radera